Miljöpartiet och Gustav Fridolin, som talade i Almedalen under lördagen, har haft det tungt i vårens opinionsmätningar.
I SCB:s stora majmätning låg partiet på låga fem procent.
Både borgerliga och vänsterpartistiska debattörer tar gärna chansen att peka på hur partiet fått kompromissa med sina ideal i regeringsställning.
Och det är korrekt att Miljöpartiet har fått anpassa sig till ekonomiska och parlamentariska realiteter.
Men det är inget orimligt agerande. I dagens splittrade politiska landskap kan inget parti räkna med att få igenom allt som det vill.
Inget parti – ej heller något av de traditionella blocken – är i närheten av något som liknar ett majoritetsförhållande i riksdagen.
I ett sådant gäller det att kunna både ge och ta. Partier, som vill utöva någon form av inflytande, måste försöka komma överens med andra.
Miljöpartiet har manövrerat skickligt i denna krångliga parlamentariska situation.
Faktum är att partiet kan peka på ett antal gröna framgångar under mandatperioden.
Sedan den nya regeringen tillträdde har statens klimat- och miljöbudget ökat med hela 75 procent. Det är en fin utdelning för ett parti som fick bara sju procent i riksdagsvalet 2014.
En konkret och betydelsefull satsning är det så kallade Klimatklivet. Varje år tillförs 600 miljoner kronor till det lokala miljöarbetet.
Hittills har omkring 500 projekt fått stöd. Det handlar om till exempel nya laddstolpar, biogasanläggningar och cykelbanor.
En annan fin fjäder i hatten är den energipolitiska överenskommelsen.En bred riksdagsmajoritet (S, MP, M, C och KD) står numera bakom övergången till ett helt förnybart elsystem och målet om 100 procent förnybar elproduktion år 2040. Det överensstämmer helt med de idéer som Miljöpartiet har varit engagerat för ända sedan sitt bildande 1981.
Till detta ska läggas de historiska uppgörelserna om ett nytt klimatpolitiskt ramverk och en ny klimatlag.
Miljöpartiet har gjort skillnad. Regeringspolitiken har blivit grönare.
Även när det gäller skolpolitiken, som är språkröret Gustav Fridolins ansvarsområde, har det skett massor.
Det investeras i skolan i form av bland annat Lärarlönelyftet, fritidsverksamheten och mer pengar till specialpedagogik.
Det är en klar skillnad jämfört med alliansåren 2006-2014, när jobbskatteavdrag och andra skattesänkningar prioriterades före större satsningar på skolan.
Vid MP-kongressen tidigare i år presenterades dessutom en katalog med nya gröna förslag för hållbar stadsutveckling, förbättrad boendemiljö och minskad miljöbelastning.
Det handlar bland annat om att förstärka stadsmiljöavtalen, satsningar på grönska i städerna och högre ambitioner för att utveckla trähusproduktion.
Det visar att Miljöpartiet fortsätter att spela rollen som en aktiv pådrivare i miljö- och klimatpolitiken – och det vore mycket märkligt om ett sådant parti inte har en plats i Sveriges riksdag efter valet 2018 när så många väljare känner oro inför klimatförändringarna och miljöproblemen.
Det borde finnas förutsättningar för MP att lyfta.