Trialog är ett ord som återkommer i EU-sammanhang. Det är när de tre EU-institutionerna (Europaparlamentet, EU-kommissionen och ministerrådet) förhandlar om ett EU-direktiv.
I början av mars slutfördes något som beskrivs som en monstertrialog.
Efter många och långa möten – massor av tragglande och nattmanglande – enades trion om EU:s nya utstationeringsdirektiv.
För Sverige, socialdemokratin och fackföreningsrörelsen blev beslutet, objektivt sett, en jätteframgång.
Det kommer visserligen att ta några år innan det nya regelverket är implementerat och på plats i alla medlemsländer. Men det har betydelse redan nu att det råder massiv politisk enighet om förändringen.
Lika lön för lika arbete ska gälla för alla som jobbar på samma plats. Polska rörmokare eller lettiska byggnadsarbetare, som utför jobb i exempelvis Sverige, ska inte ha sämre villkor än vad som gäller i svenska kollektivavtal.
Mindre nogräknade arbetsgivare ska inte längre kunna dumpa löner eller andra villkor.
Alla är dock inte glada. Christoffer Fjellner, Moderaternas Europaparlamentariker, snackar om att ”Socialdemokraterna gör det svårare för människor från andra medlemsstater att bo och jobba i Sverige”.
Men det stämmer inte. Det nya direktivet innebär inget hinder för slovener, rumäner eller greker att jobba i Sverige. Däremot medverkar det till att de inte förvandlas till ett B-lag på arbetsmarknaden utan att de (precis som alla andra som jobbar i Sverige) ska garanteras kollektivavtalsenliga löner och schyssta villkor. Det handlar om likabehandling, inte diskriminering.