– Det är synd hur debatten gått till, säger Annica Backman, skolchef för förskolan i Luleå. Hon pratar om en ny lag som kräver att förskolan ska använda digitala verktyg i "så begränsad mängd som möjligt."

Jag kan inte annat än att hålla med. Moralpaniken kring barn och skärmar är ett eko från forntiden. 

Dessutom blottar det en brist på respekt för de som jobbar i förskolan. Som om de inte skulle vara kompetenta nog att använda även detta verktyg för att uppnå målen med förskolans arbete enligt läroplanen. 

Under sommaren har det kommit flera nya lagar för att främja läsande och språkutveckling i förskolan. Bra. Goda kunskaper i svenska språket är viktigt för alla oss som lever i det här landet. Att ge fler barn en bättre språkutveckling är toppen.

Paketet med nya lagar innehöll också, förutom hatet mot surfplattor, en betoning om att verksamheten i förskolan ska vila på ”vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”. 

Också det toppenbra, men stick i stäv med att mobba digitala verktyg.

Susanne Kjällander, universitetslektor vid Stockholms universitet, är en av de få som forskat i ämnet. Hon har intresserat sig särskilt för lärande i den digitala skolan och förskolan.

Till Sveriges lärares tidning säger hon att det finns många fördelar med digitaliseringen. Som exempel säger hon att en digital mattebok, som anpassar sig efter barnets kunskapsnivå, har stora vinster jämfört med en analog som ofta kan uppfattas som antingen för lätt eller för svår.

Hennes forskning visar också att de digitala verktygen gynnar själva lärandet, framförallt för de barn som behöver det lilla extra. Exempelvis de som har det kämpigt med språket, har en funktionsvariation eller är socioekonomiska sårbara.

I tidningen Vi Lärare ger Susanne Kjällander konkreta tips för hur digitala verktyg kan användas i förskolan.

• Låt inte ett barn sitta ensam framför en liten skärm. Använd i stället en stor skärm och titta tillsammans.
• Digitala verktyg ska inte bara konsumeras. I stället för att titta på en instruktionsfilm eller en musikvideo, gör egna. Låt barnen vara producenter.
• Välj bara digital läsning om det tillför något. Om en digital bok bara består av vanlig text och bild är det bättre att läsa en analog bok. Om en digital bok ger möjlighet att välja slut eller språk och har animationer tillför den något extra.

Att vara mot digitala verktyg i förskolan, med argumentet att det är skadligt, är bara korkat. Det är som att vilja förbjuda böcker för barnen kan dänga dem i huvudet på varandra.

Det är inte verktyget som är ett problem, utan hur det används.

Vi borde i stället lita på och rusta förskolans pedagoger så att de kan hjälpa barnen till en rolig, kreativ och lärorik dag – också med moderna verktyg.

Susanne Kjällander pekar på ännu en viktig sak: De som klarar sig bäst undan riskerna i den digitala världen är de som har störst kunskap. 

Naturligtvis. Och vuxenvärldens uppgift är att ge våra barn den kunskapen. På samma sätt som det är viktigt ge dem ett rikt talspråk, och så småningom skriftspråk.

Moralpanik och kräftgång hjälper inte våra barn. Tvärtom gör vi dem en otjänst.