När Göran Persson valdes till S-ledare 1996 lanserade han målet om att halvera den öppna arbetslösheten inom fyra år. Då var den öppna arbetslösheten åtta procent.
Många hävdade att S-målet var orealistiskt.
”Att arbetslösheten skulle minska till fyra procent år 2000 är lika troligt som att böckling ska bli världens favoritmat”, sa Lars Tobisson, en av Moderaternas frontfigurer.
Det skulle inte gå att minska arbetslösheten under fem procent, utan att inflationsbrasan tog fart, hävdade vissa nationalekonomer.
Men den öppna arbetslösheten pressades ned – samtidigt som Sverige behöll låg inflation.
Dagens socialdemokrati har satt upp ett nytt mål. På S-kongressen i våras lanserade Stefan Löfven målet att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020.
Det är ett djärvt mål. Men det är realistiskt.
I dag är Österrike det EU-land som har lägst arbetslöshet. Den totala arbetslösheten (öppet arbetslösa inklusive personer i åtgärder) uppgår till 4,8 procent i Österrike, enligt Eurostat.
I Sverige är samma siffra 8 procent.
Det som är verklighet i Österrike borde vara möjligt även i Sverige. Vi talar inte om Utopia, utan bara om ett jämförbart europeiskt land.
Men då krävs mer fokus på jobbpolitiken än i dag. I höstens socialdemokratiska skuggbudget visade Stefan Löfven och Magdalena Andersson hur ett sådant alternativ kan se ut.
- Stora resurser avsätts för att bekämpa långtidsarbetslösheten bland ungdomar och för att skapa alternativ för de tiotusentals människor som befinner sig i fas 3.
- Bostadsmiljarden blir en stimulans för byggsektorn. Större satsningar på järnvägsunderhåll och tjälsäkring av skogsbilvägar skapar nya jobb.
- Investeringar i skolan (mindre klasser, lärarmiljarden m m) bygger Sverige starkare inför framtiden.
- Lättnader i småföretagens sjuklöneansvar gör det möjligt för fler företagare att våga nyanställa.
- Mer pengar till landsbygdsutveckling bidrar till att utveckla fler framtidsprojekt i byar och mindre samhällen.
- Fördelningspolitiska insatser (höjda barnbidrag, förbättrat underhållsstöd, sänkt skatt för pensionärerna m m) stärker köpkraften hos utsatta grupper.
Det är en politik som inte löser alla utanförskaps- och arbetslöshetsproblem över en natt. Men det är steg i rätt riktning och visar att det finns alternativ till den nuvarande regeringspolitiken.
Skiljelinjen går mellan dem som lånar till skattesänkningar och dem som vill investera i jobben och skolan, som Magdalena Andersson sammanfattar saken.
Men det kommer att krävas fler insatser efter ett regeringsskifte 2014. Till exempel har Magdalena Andersson och hennes medarbetare all anledning att studera förslagen från LO.
Landsorganisationen föreslår ett stimulanspaket på sammanlagt 70 miljarder kronor. Enligt LO-ekonomerna kan det skapa 100 000 nya jobb och minska arbetslösheten med två procentenheter.
70 miljarder är naturligtvis en herrans massa pengar. Men dagens arbetslöshet är inte heller gratis.
Det innebär ekonomiska påfrestningar att skicka brandmän och poliser till oroliga förortsområden som präglas av ungdomsarbetslöshet och utanförskap.
Dagens höga arbetslöshet betyder dessutom förlorade skatteintäkter för stat och kommuner, liksom merkostnader för a-kassa och socialbidrag.
Därför har Sverige ingenting att förlora på en mer aktiv jobbpolitik.
En lägre arbetslöshet är en investering i både en bättre ekonomi och ett bättre samhälle.