Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin citerade Nalle Puh i onsdagens partiledardebatt i riksdagen.
"Har man ingen aning om vart man ska är det lätt att man går vilse."
Olof Palme brukade hänvisa till den engelske socialisten Richard Henry Tawneys ord, "det som betyder något för ett samhälles friskhet är det mål som dess ansikte är vänt mot".
Visionerna, målen och värderingarna är viktiga för politiken. Det handlar dock inte om att bygga ett Utopia eller Det Nya Fina Samhället i detalj. Men det gäller att ange en färdriktning.
Jag tror att det spelade roll för den borgerliga valsegern 2006 att Fredrik Reinfeldt talade om "arbetslinjen" och att "bryta utanförskapet".
Han identifierade ett samhällsproblem och angav en färdriktning mot något annat. Många, även i arbetarrörelsens traditionella led, sympatiserade med inriktningen.
Reinfeldt fick dessutom god hjälp av att Göran Persson och den dåvarande S-regeringen framstod som nöjda med att 290 000 personer gick arbetslösa i september 2006.
Men det räcker inte med bara visioner och höga ambitioner i politiken. Det gäller också att ha en verktygslåda som fungerar.
Det är också i detta - helt avgörande - avseende som Reinfeldt brister.
Han har nu regerat Sverige under mer än sex år. Hans regering har upplevt både hög- och lågkonjunkturer. Politiken har prövats i både med- och motgång.
Men Reinfeldts politik har inte stärkt arbetslinjen eller minskat utanförskapet. Sverige har inte kommit närmare målen.
"Andelen personer som långa perioder inte klarar sin försörjning har ökat. Majoriteten av dem som söker ekonomiskt bistånd gör det på grund av arbetslöshet och sjukdom", skriver Socialstyrelsen i ett pressmeddelande.
Bakom siffrorna döljer sig personliga tragedier.
Det handlar om barn som växer upp i ekonomiskt utsatta familjer och får en tuff start på livet. Andelen barn som ingår i familjer som mottagit ekonomiskt bistånd uppgår till 7,0 procent.
Det är även många unga vuxna (18-24 år) som har problem på arbetsmarknaden och hamnar utanför. Andelen vuxna som fått ekonomiskt bistånd uppgår till 8,1 procent.
Arbetsförmedlingens statistik är inte heller en upplyftande läsning.
403 027 personer gick arbetslösa i november, enligt de senaste siffrorna.
I det läget tycker man att det borde finnas plats för en smula ödmjukhet och utrymme för omtänkande i regeringskansliet, om nu Reinfeldt menar allvar med målen att minska utanförskapet och arbetslösheten.
Men Reinfeldt håller dogmatiskt fast vid sin skattesänkningslinje och gamla politik. Det finns ingen vilja att ompröva innehållet i verktygslådan.
Under förra mandatperioden sänktes skatterna med i runda slängar 100 miljarder kr. Ifjol sänktes krogmomsen med 5,4 miljarder kr. I år sänks bolagsskatten med 16 miljarder kr.
I Agenda häromdagen talade Reinfeldt dessutom om ett femte jobbskatteavdrag, "när det finns utrymme".
Medlen (skattesänkningarna), inte målet (fler jobb), är det viktiga för regeringschefen.
Det bör också vara en varningssignal för Gustaf Fridolin, Mikael Damberg och andra oppositionspolitiker som nu hoppas på ett regeringsskifte 2014.
Det räcker inte med en bra kompass. Det gäller också att ha en politik som ger resultat.
En ny regering kommer inte att kunna utradera arbetslösheten inom loppet av en mandatperiod. Men det är viktigt att kunna visa mätbara resultat och framgångar.