"Sedan millenieskiftet har nära 80 procent av Norrlands mjölkgårdar lagts ned." Det skriver Norrmejerier i en debattartikel i Svenska Dagbladet i veckan.
Företaget riktar berättigad kritik mot regeringen för att de inte säkrar livsmedelsproduktionen i norra Sverige. Deras lösning är ett riktat och inflationsjusterat stöd till mjölkproduktionen i norr.
Jag är en god vän av frihandel. En öppen ekonomi och tullfrihet, i kombination med aktiv arbetsmarknad och välfärdsstat, har tjänat svenska konsumenter och löntagare väl.
Nu när inskränkthet och tullar är på väg tillbaka ser vi direkt hur det slår mot både tillväxt och vanligt folks plånböcker.
Med det sagt så har just livsmedelsproduktion en särställning.
Hela landet rustar för att klara en kris. Beredskapen höjs och försvaret får ständigt ökade anslag.
Jag är inte säker på att ett mejeriföretag har de bäst avvägda förslagen på hur gemensamma resurser för mjölkproduktion ska fördelas, men jag är övertygad om att vi behöver göra mer för att stärka den inhemska livsmedelsproduktionen.
Regeringens arbete med livsmedelsstrategi och mat har på flera punkter kritiserats. Exempelvis tvivlar de på vetenskap vad gäller animalisk konsumtion och de använder begrepp som "lönsamt" och "konkurrenskraftigt" som ledstjärna, inte vårt behov av bra mat även vid kris.
Det måste vara slut på tron att marknadskrafterna kommer bistå oss i händelse av kris eller krig. Inte minst i norra Sverige.
Precis som i alla annan beredskap så krävs robusta strategier för att säkerställa vår trygghet. Mat är inget undantag. Vi behöver en hållbar strategi för matproduktion i hela landet.