Under helgen har medlemmarna i den rödgröna regeringen varit samlade på Harpsund för att käka kräftor och prata om innehållet i den kommande statsbudgeten.
Samtidigt passade LO, Landsorganisationen, på att inleda en landsomfattande jobbturné. Samtliga LO-distrikt ska besökas.
31 augusti landar LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson i Skellefteå för att tala med medlemmarna i LO-distriktet i norra Sverige, som omfattar Norrbotten och Västerbotten.
Antagligen kommer han att säga ungefär samma sak som vid helgens LO-möte i Västerås.
”Regeringen gör bra saker, men skrapar bara på ytan”, sa Thorwaldsson, enligt referatet i tidningen Arbetet.
LO-basen kräver en mer expansiv finanspolitik. Thorwaldsson och LO-ekonomerna förespråkar offentliga investeringar motsvarande 1,5-3,0 procent av Sveriges BNP.
Bland annat handlar det om större satsningar på vägar och järnvägar, utbildning och bostadsbyggande.
Karl-Petter Thorwaldsson är inte ensam om att resonera i dessa banor.
Noterbart är att till och med gamle högerledaren Bo Lundgren och vänstermannen Göran Greider numera är helt överens om att staten borde låna mer för att finansiera nödvändiga bostads- och infrastrukturinvesteringar.
Det finns dessutom goda ekonomisk-politiska argument för en sådan inriktning.
Arbetslösheten är hög. Sverige har låg statsskuld och låga räntor. Inflationen är låg och inflationsförväntningarna sjunkande. Och landet har under lång tid investerat alldeles för lite i infrastruktur och bostäder.
Sverige uppfyller därmed alla krav – som IMF (Internationella Valutafonden) ställer – för att lånefinansiera offentliga investeringar.
Det är inte heller något slöseri att investera mer i forskning, skolor, bättre bostäder och modern infrastruktur.
Tvärtom. Sådana strategiska framtidsinvesteringar lägger grunden till ett bra företagsklimat. Vi har inte råd att låta den offentliga sektorn förfalla om landet ska utvecklas.
Det privata näringslivet och våra exportindustrier är beroende av att utbildning, offentlig service och andra samhällsstrukturer funkar.
Det är bara korkat att ställa den gemensamma sektorn i motsats till den privata företagsamheten. Saker och ting hänger ihop och är beroende av varandra.