I dag, fredag, inleds Pride-festivalen i Luleå. Det är en manifestation för sexuellt likaberättigande. Ingen ska behöva känna sig förtryckt, rädd, hotad eller diskriminerad på grund av sin sexuella läggning.
Tyvärr är det ingen självklarhet i 2000-talets Europa.
I Ukraina, där fotbolls-EM-pågår för fullt, beslutade myndigheterna nyligen att stoppa Kievs första Pride-parad. Polisen ansåg att de inte kunde garantera paraddeltagarnas säkerhet, vilket kritiserats hårt av bland andra människorättsorganisationen Amnesty.
I EM-arrangörens parlament diskuteras samtidigt lagförslag om att förbjuda "homosexuell propaganda".
I Ungern, i princip mitt i EU, kunde det inte genomföras en Pridefestival sommaren 2011. Polisen hänvisade till svårigheter att upprätthålla den allmänna ordningen.
"Men vi misstänker att beslutet är politiskt grundat. Mycket har hänt i politiken sedan den förra marschen", sa Sandor Steigler, chef för Rainbow Mission Foundation, till nyhetsbyrån AFP.
2010 tog det starkt konservativa partiet Fidesz makten i Ungern. Samtidigt klev det högerextrema partiet Jobbik in i parlamentet.
I våra baltiska grannländer är behandlingen av homosexuellas rättigheter allt annat än upplyftande.
2009 stoppade kommunfullmäktige i Riga Baltic Pride på grund av att den ansågs hota "hälsa och moral".
2010 drog den litauiske riksåklagaren tillbaka tillståndet för Pride-festivalen i Vilnius, men efter internationella protester kunde festivalen genomföras.
I Estland kunde det genomföras en Pride-festival 2011. Men det jäser av fördomar under ytan även där.
Hälften av esterna uppger att de inte skulle kunna tänka sig att bo granne med en homosexuell och hälften av HBT-personerna i landet funderar på att emigrera, enligt estniska undersökningar.
Sverige har nått längre på vägen mot sexuellt likaberättigande. Men det betyder inte att tillvaron är problemfri. 2010 skedde 5140 polisanmälningar på grund av hatbrott i Sverige, enligt Brottsförebyggande rådet.
De flesta anmälningarna hängde ihop med främlingsfientlighet och rasism. Men 15 procent handlade om hatbrott på grund av sexuell läggning.
"Över hälften av alla homosexuella har utsatts för hatbrott som förtal, diskriminering, hot, våld eller sexövergrepp", enligt en studie från Stockholms universitet 2005.
I dag talar de flesta med stolthet om Sveriges könsneutrala äktenskapslagstiftning. Men när utredningen presenterades 2007 väckte den starka reaktioner.
Norrbottens- Kurirens ledarsida (2007-03-22) beskrev förslaget som "ett hån mot äktenskapet, dess djupa innebörd och starka förankring". Tidningen Dagen instämde i kritiken och varnade för förslagets kulturella konsekvenser.
"Homosexuella par får leva som de vill, men det betyder inte att de måste leva som man och hustru och försöka efterlikna heterosexuella par både när det gäller barn och äktenskapsform", ansåg Norrbottens-Kurirens dåvarande ledarskribent (fortfarande verksam som krönikör varannan lördag).
Det låter som 1800-talet. Men det är faktiskt bara fem år sedan!
Därför finns det sannerligen behov att manifestera mot fördomar. Gamla attityder mot HBT-personer förändras inte bara genom ett klubbslag i riksdagen.
Vi har en lång väg kvar innan alla människor kan leva som de vill och vara stolta i stället för rädda.