Nej, det finns ingen automatik i att något blir bättre bara för att vi sköter det gemensamt. Men det är inte heller en slump att greppet om underhåll, utbyggnad och upprustning av järnvägen tappades ungefär samtidigt som Sverige och världen drabbades av den förra stora högervågen. 

Landets statsminister hette Carl Bildt och allt skulle privatiseras, eller liberaliseras som högern kallade det. Inte bara järnvägen drabbades. Det var samtidigt som den så kallade friskolereformen och som vi började släppa in riskkapitalister och företag i välfärden. 

Idag är järnvägsunderhållet, precis som delar av välfärden, uppstyckad och utlagd på olika företag som konkurrerar, alltid med lägsta pris som viktigaste faktor. 

Naturligtvis tappar man fart i arbetet när Trafikverket ständigt måste ägna sin tid åt att upphandla och kontrollera olika uppdrag. 

Och lika naturligtvis så faller saker mellan stolarna när det går skarpa gränser mellan de olika uppdragen.

NSD rapporterade nyligen om hur myndigheten Trafikanalys konstaterar att ungefär var tredje persontåg under förra året inte gick enligt tidtabell. 

Siffrorna för Norrbotten är ännu värre. Här kom bara var fjärde tåg fram i rätt tid. Det är sämst i hela landet.

Skälen är fler, men bristande underhåll tillhör det stora. 

I Norrbotten innebär också bristande utbyggnad en risk för försening. Att en så viktig transportled som Malmbanan fortfarande har enkelspår är ofattbart. Så fort något litet händer där så stoppas hel tågtrafiken upp. 

Det drabbar persontrafik, men också gods och landets tillväxt. Varje dygn Malmbanan står still så förlorar bara LKAB svindlande 100 miljoner kronor. 

”Om man ska få något gjort är det bäst att göra det själv” är en devis som fungerar lika bra på jobbet och i föreningen som i äktenskapet och familjen. Och vad gäller järnvägen.

Vi har testat det här med att lägga ut jobben på privata. Det har inte precis gått så bra. Det är dags att göra det själv stället, så det blir gjort.

Att ta över underhåll i statlig regi har många fördelar. 

• Bättre samordning när olika projekt kan överlappa i stället för att bygga vallgravar mellan.
• Minskad byråkrati och slöseri av skattepengar när eviga upphandlingsprocesser, överklaganden och kontroller avvecklas.
• Bättre förutsättningar för god arbetsmiljö och färre arbetsplatsolyckor när stressen i att pressa anbud inte ger till långa led av underentreprenörer eller konkurrens med sämre villkor än kollektivavtal.

Men, som jag skrev i början, att göra, äga och finansiera tillsammans gör inte automatiskt att det blir bra. 

För att rusta Sveriges järnväg krävs också mer resurser. Vi måste prioritera järnvägen helt enkelt.

Att S-kongressen i veckan beslutat om ökad lånefinansiering för strategiska infrastruktur är ett viktigt steg för att stärka järnvägen utan att det tar resurser från välfärden. 

Men om det ska bli verklighet så krävs en sak till – vi måste byta regering.