När jag flyttade till Norrbotten så sa alla ”Grattis, nu kommer du kunna njuta av den mest storslagna natur landet har att erbjuda”.
Jag är inte precis en skogsmulle, men jag gillar utflykter och har tagit mig runt i skogar, på fjäll och vid älvar i snart sagt hela länet. Och jag har njutit.
För bara några veckor sedan var jag ännu en tur till Storforsen. Där har nu delar av promenadsträckan fram till fallen stängts av säkerhetsskäl.
För att det var en ovanligt vild vårflod?
Nej, för att regeringen och SD har bestämt så.
Naturen finns, men för att vi som inte är hardcore-vildmarksmänniskor ska kunna njuta av den måste den vara tillgänglig. För det krävs resurser.
I Norrbotten finns nästan femhundra naturreservat. Nu kommer larm om att flera av dem är illa ute. Förfaller, rapporterar Sveriges Radio Norrbotten.
Skälet är enkelt – pengar.
Länsstyrelsens anslag till underhåll och skötsel av naturreservat och nationalparker i Norrbotten har minskat från 50 till 17 miljoner kronor under de tre år Ulf Kristersson varit statsminister.
Minskningen är en direkt konsekvens av Tidöavtalet mellan regeringen och SD.
Redan i vintras larmade länsstyrelsen i Norrbotten om att de kommer behöva avveckla delar av det som gör att vi vanlisar kan ta oss ut i den storslagna naturen.
Nej, jag är inte den som drabbas först. Jag är frisk och pigg och kan balansera på klippor och gå på stigar.
Men människor som behöver spångar och ramper, de med rullstol, som är äldre eller har barnvagn, de får nu begränsade möjligheter i takt med att förfallet eskalerar.
Den som är nyfiken på regeringen och SD:s prioriteringar kan fundera över vilka som tjänar på det här.
De gör nedskärningarna för att ha råd med alla sina skattesänkningar, extra mycket till de som tjänar över 65 000 kronor i månaden. Hur många norrbottniska pensionärer, rullstolsburna och småbarnsföräldrar tror vi att det är?