I förra veckan föddes ett nytt hopp när Folksam, industrikoncernen Metso, LKAB-ägda Norrskenet och byggjätten Peab – fyra tunga nordiska företag – meddelade att de tillsammans är beredda investera 665 miljoner kronor i Kaunisvaara-gruvan i Pajala.
Men nu äventyras insatsen av den amerikansk hedgefonden Elliot Management. Enligt uppgifter till NSD vill fonden, som hör till de gamla obligationsägarna, hellre att Northland Resources går i konkurs.
"Sådan är kapitalismen. Den är rå", säger en lokal företagare i Pajala.
Det säger något om risken med att bli beroende av anonyma kapitalintressen som befinner sig långt från den lokala verkligheten.
Stora kapitalplacerare i flotta kontor på andra sidan jordklotet bryr sig inte om butiker, maskinister och småföretagare i Pajala får betalt.
En konkurs riskerar dessutom att bli en segdragen och komplicerad process som gör att gruvan kommer att stå still under flera månader.
Det innebär att många kompetenta medarbetare kan komma att lämna. Gruvbranschen skriker efter duktigt folk.
Om det råder osäkerhet i Kaunisvaara kommer många helt enkelt att söka jobb på annat håll.
En omstart efter en konkurs blir ingen lätt resa.
Därför är det många i Pajala som håller både andan och tummarna när obligationsägarna röstar i dag.
"Säger de gamla nej, så blir det ingenting", som Folksam-chefen Anders Sundström konstaterade krasst i NSD redan 31 maj.
Konsortiet med Folksam, Norrskenet, Metso och Peab har visat att de är beredda att ta ansvar för Kaunisvaara.
Ett antal (högkompetenta) styrelseledamöter är redo att gå in i styrelsen.
Den tänkta styrelseordföranden Olav Fjell tillhör den norska näringslivseliten och har varit vd för oljejätten Statoil.
Elisabeth Nilsson, som föreslås bli ledamot, kan stålbranschen från insidan efter många år hos SSAB och Jernkontoret.
Det känns seriöst, stabilt, långsiktigt och verklighetsförankrat.
Därför vore det olyckligt om kapitalägare i fjärran land nu säger nej och stoppar projektet.
Situationen i Kaunisvaara bör även väcka viss eftertanke i svensk näringspolitik.
Bra infrastruktur, kompetensförsörjning, forskning och samhällsservice är en grund för att utveckla näringslivet i Sverige.
Men exemplet Northland Resources visar även vikten av ett nationellt förankrat ägande.
Ägandet var tidigare nationellt, privat och personligt närvarande. I dag är det globalt, anonymt och frånvarande.
De stora kapitalägarna har inte längre samma känsla för den lokala ekonomin och samhällsutvecklingen.
Sverige behöver förvisso inte en ny uppslitande löntagarfondsdebatt.
Däremot behöver både höger och vänster, både löntagare och arbetsgivare, föra ett seriöst samtal om hur vi slår vakt om nationella förmögenheter, om jobben och företagandet, i Sverige.
Det känns inte rimligt att Pajalas framtid står och faller med amerikanska hedgefonder.
Den gamla högern förstatligade LKAB 1907. Jag begär inte att dagens regering ska göra samma sak med Northland 2013.
Däremot bör dagens styrande ta sig en allvarlig funderare på hur Sverige förvaltar nationaltillgångar som skog, malm och vattenkraft.
Det är inte klokt att släppa makten över vitala svenska intressen till utländska riskkapitalister.