Ledare: Offren i Katyn

För några veckor sedan flög det polska regeringsplanet mot Smolensk i Ryssland. I den svåra dimman störtade planet och alla ombord omkom, bland annat Polens president Lech Kaczynski, en rad parlamentsledamöter och delar av militärledningen. Över nittio personer miste livet.
Polackerna var på väg för att högtidlighålla sjuttioårsminnet av morden på drygt tjugo tusen polska officerare och andra statstjänstemän. En ny tragedi lades till den gamla.

I boken "Stalins mord i Katyn" (Carlssons förlag) skildrar historikern och journalisten Peter Johnsson vad som hände i västra Sovjetunionen krigsåret 1940. Hitler och Stalin hade slutit en vänskapspakt. Polen var det första offret. Många polska militärer tillfångatogs.
Den 5 mars 1940 fattade det sovjetiska kommunistpartiets politbyrå beslut att arkebusera de polska fångarna. Stalin var intresserad att behålla makten över Polen och menade att det kunde försvåras om det fanns för många kvar från den gamla regimen. Det var den fruktade polischefen Lavrentij Beira som fick uppdraget att skjuta fångarna och han utförde det till beställarens belåtenhet.
När polska representanter senare uppvaktade den sovjetiska ledningen och frågade var officerarna fanns spelade man ovetande. Stalin föreslog att de kanske flytt till Manchuriet. Han visste då att de efterfrågade människorna låg begravda i Katyn och på andra platser.

Johnsson tar också upp Västmakternas agerande. Sovjetunionen var ju en allierad i kampen mot Hitlertyskland och det gjorde att Väst låg lågt i Katynfrågan. Nu gällde det att besegra nazismen och att inte företa sig något som kunde riskera den huvuduppgiften. Denna realpolitiska analys framstår som rimlig; de döda i Katyn kunde inte väckas till liv men att stoppa nazismen kunde rädda många miljoner liv.
Däremot kan man vara kritisk mot att västmakterna även efter kriget visade ett svalt intresse för att skapa klarhet kring Katyn och Sovjetunionens ansvar.
Förtjänsten med boken är att den visar de systematiska lögnerna från olika Sovjetledare och att det fanns ett partibeslut på massmorden. Bitvis är boken gastkramande och genomgående djupt tragisk. Den reser också många frågor om realpolitik och moral, giltiga även i vår tid.

Det är sista april. "Får vi gå till Norra?" I många år var svaret nej. Brasan på Norra berget i Sundsvall var inget för barn. Men så en dag, jag var nog fjorton då, blev svaret ja. Vi skulle gå tillsammans, grabbarna i kvarteret. Det tog väl en halvtimme och ingen drömde om skjuts.
En tid var det bekymmer med brasan på berget. Några roade sig med att gå dit kvällen före och tända på. Ett år berättade pappa och läroverkspojkar skulle vakta brasan dygnet före. Jag tyckte det lät enormt imponerande. Läroverkspojkar, då skulle ingen våga sig fram. Det var som Secret Service.
Vi gick till Norra. Det var lätt att hitta. Elden var vår ledfyr.

Det var mycket folk kring brasan. Sångarna hade redan fortsatt till någon annan festplats. Många hade smällare. Häxpiporna tjöt, ibland farligt nära ansikten. En hel del drack direkt ur flaskan. En kraftigt berusad man (ja, han var kanske tjugo) tog fram snoppen.
"Det var inga dåliga grejer", sa hans lika fulla kompis.
Folk snubblade på trädrötterna, tittade in i elden och pratade.
Vi gick hemåt när brasan började ta slut. Det var sen kväll och vi var vuxna.
Kristdemokraterna ser sig gärna som svensk politiks stora etiker, sådana som avgör vad som är rätt och fel. Att valrörelsens första plump återfinns hos KD är dock inte alls förvånande. Mats Odell kallade de rödgrönas välfärdsförslag för Tobleronepolitik, man tar det på kortet och någon annan betalar.
Odell vill inte ha en debatt om sakfrågan, att oppositionen vill stärka välfärden, utan tar till smutsiga argument. Det är beklagligt om de borgerliga väljer att driva en valrörelse på det sättet men det är viktigt att de rödgröna inte sänker sig till Odells låga nivå utan presenterar sin egen politik.

Ha en fin sista april, en fin första maj och en ljuvlig söndag.


Favoriter bland vårblommorna
1. Tussilago.
2. Viol.
3. Blåsippa.
4. Vitsippa.
5. Krokus.