Problemen med Telia fortsätter i Norrbotten. 3 augusti rapporterade NSD:s reporter Karin Sjöberg om ett längre avbrott i mobiltelefonin i byn Tjautjas i Gällivare kommun.
Under nästan två veckor låg nätet nere, vilket innebar stora störningar för både vanliga hushåll och företagare i området.
Tyvärr är händelsen inte unik. De senaste åren har vi fått leva med ständiga larmrapporter om telefonin.
Det har krånglat inte bara i Norrbotten utan också delar av Jämtland, Västerbotten och Öland.
Många byar och mindre samhällen, som tidigare hade väl fungerande telefoni, upplever problem.
Visst, åska och oväder kan skapa störningar. Kablar i telemaster kan gå av, vilket också vara fallet i Tjautjas.
Men ska det behöva ta två veckor att åtgärda ett enkelt problem som berör en så central samhällsfunktion?
I en större stad hade problemet varit fixat på nolltid. Men uppenbarligen bryr sig Telia inte lika mycket om kunderna på landsbygden.
Bolaget vet att kundernas valfrihet är begränsad. Det finns inte så många alternativa operatörer. Telia behöver inte känna någon större press.
Under våren förde Sven-Erik Bucht (S), regionalpolitisk talesperson, en intensiv debatt med IT-minister Anna-Karin Hatt (C) om mobiloperatörernas ansvar.
Bucht tycker att statens tillståndsgivning är för slapp och att lagstiftarna måste ställa tuffare krav.
"När det gäller el, finns det inskrivet i lag att det ska leveras dygnet runt. Det övergripande lagkravet är att nätföretaget ska se till att överföringen av el till kund är av god kvalitet. Leveranssäkerhet är en del av elöverföringens samlade kvalitet. Vid elavbrott blir bolagen återbetalningsskyldiga. Varför inte införa en liknande lagstiftning på mobilnäten?", undrade Sven-Erik Bucht i NSD 12 juni.
Det är självklart orealistiskt att kräva telefonmaster i varenda obebyggd dalgång i Norrlands fjällvärld eller på varje liten holme i Kalix skärgård.
Men i det här fallet handlar om att tillgodose hos människor i byar som haft telefoni i flera decennier men nu ser hur denna grundläggande samhällsservice rustas ned.
Även de som bor Korpilombolo, Vaimat, Gemträsk, Lahnajärvi, Miekojärvi, Ubbyn, Inbyn eller Allsjärv måste kunna lita på att telefonin fungerar.
Åldringar måste kunna känna trygghet. Företagare ska veta att de kan sköta sina verksamheter utan störningar.
Diskussionen om telefonin träffar även en större politisk nerv. Den handlar inte bara om fungerande telefoner. Den handlar också om ett Sverige som håller på att klyvas och där vissa regioner både bildlikt och bokstavligen lämnas åt sitt eget öde.
Under 2012 minskade befolkningen i 129 av landets kommuner. Många mindre samhällen upplever hopplöshet, nedgång och utanförskap. Skolor, butiker och annan service försvinner.
Det är en utveckling som innebär en utmaning för hela det politiska systemet. Det räcker inte bara med att snacka om urban tillväxt och fokusera på storstadsväljarna.
Partierna måste även se och tala om den verklighet som finns i byar och mindre samhällen.
Stefan Löfven gjorde rätt som utsåg Sven-Erik Bucht till regionalpolitiska talesperson. Men det räcker inte.
Det kommer att krävas fler initiativ för att lyfta landsbygds- och regionalpolitiken inför och efter valet 2014.