Ledare: Om valvakor & Gunnar Barbarotti

Var valvakorna mer spännande förr? Ja, förmodligen. Då var Gallupundersökningar, som alla opinionsundersökningar kallades, ovanliga och dessutom använde man mekaniska räknesnurror, vilket tog tid.
I tidningarna fanns tabeller över alla län i landet med det senaste valresultatet inskrivet. Pappa fyllde in de nya siffrorna med en grov blyertspenna.
"Socialdemokraterna förlorar ett mandat i Östergötland och det innebär att kamrer Ove Svensson inte kommer in i riksdagen", sa experten.
"Ajaj", sa pappa och summerade och ruskade på huvudet.
Men i regel gick det vägen, Tage Erlander satt kvar och Gunnar Sträng kunde fortsätta med finanserna.

De tekniska landvinningarna gör att resultaten kommer fram mycket snabbare. Den första prognosen brukar hålla valvakan igenom. Jag minns en valvaka där Kristdemokraterna placerades utanför riksdagen i början av kvällen men var tillbaka när kvällen var över. Då log Alf Svensson brett. Men i regel prickar man rätt i förutsägelserna.
Ibland var poströsterna avgörande och där var det traditionellt borgerlig övervikt. Det kunde dröja några dagar innan alla bitar föll på plats.
Förr kunde experterna på valnatten säga att kamrer Ove Svensson i Östergötland förlorat sin plats. Visserligen kunde man stryka kandidater men i vanliga val påverkade det inte slutresultatet. Den av partierna fastställda turordningen höll.
I dag kan personkryssen leda till omkastningar men det får man inte veta på valvakan utan senare i veckan då alla kryss har räknats. För en del kandidater blir det en lång väntan.

Det man alltför sällan talar om i valrörelser: att det är stort att ha fria, demokratiska val, att alla har rätt att uttrycka sin mening och samla anhängare för sin sak.
Vi får aldrig ta demokratin för självklar, då kan någon ta den ifrån oss.

I De ensamma får vi åter möta polisen Gunnar Barbarotti. En kvinna faller utför ett stup och dör. På dagen 35 år senare hittas hennes sambo död på samma plats. Ett fall för Håkan Nessers romanfigur Barbarotti; det är den fjärde och näst sista boken med Gunnar B.
Jag tycker att boken är bra, välskriven och spännande. Men den når inte upp till böckerna om kommissarie Van Veeteren - och när jag skriver namnet uppenbarar sig Sven Wollter.
Men nu väntar jag med spänning på nästa bok av Nordens bästa deckarförfattare, islänningen Arnaldur Indridason, som skriver om den dystre polisen Erlendur.

Jag retar mig på att de välavlönade politiska reportrarna är så slarviga med fakta. Fel efter fel i artikel efter artikel. Nu är det inte ena blocket som drabbas utan alla tre.
Jag menar, intervjuar man Mona Olofsson (FP) så ska det ju vara justa papper. Inget snack om kärnkraft och annat känsligt. Och om Maud Sahlin (V) får en fråga så ska den vara hövlig och korrekt. Den gamle uven K-G Berggren från Ryssböle kunde konsten men Micke Knutson är nog inte lika rapp.
Ok, jag är kanske yrkesskadad men jag får spel om det blir fel. Blir lika bister som statssekreteraren Frederick Reinfeldt (C) och tar gärna fram pekpinnen som skolminister Lars Björkman (M).
Ska de rödgröna nå ändra fram, alltså till Rosenlund? Maria Eriksson och Peter Wetterstrand får några svettiga dagar, liksom Hasse Ohly och hans vänstergäng. Och för KD är ju frågan om man ska klara spärren; Gösta Hägglund är kanske inte lika driven som sin företrädare Assar Svensson?
Hur valet än går så är det en styrka att den segrande sidan gör det på egna meriter och inte pga slarvfel i media.

I dag är det nio år sedan attacken mot World Trade Center i New York. Över tretusen människor omkom. En månad senare inleddes jakten på de ansvariga, mulla Omar och Usama bin-Ladin, och den pågår än. Obama vill satsa hårdare i Afghanistan nu när USA är på väg från Irak.
Att de rödgröna vill avsluta det militära engagemanget i Afghanistan är mycket bra. Däremot är det viktigt att öka de civila insatserna i det fattiga landet.

Hoppas ett helgen blir fin i Pirttiniemi, Lill-Varjisträsk, Vånafjärden och övriga Norrbotten.