För några år sen halverades personalstyrkan på Arbetsmiljöverket i Luleå.
Nu är det dags för nya besparingar, rapporterar SVT:s Nordnytt 23 oktober.
Enligt ett nytt förslag försvinner juristtjänsten samt fyra administrativa tjänster till Umeå.
På sikt blir det dessutom ännu större neddragningar i Luleå, eftersom myndigheten inte återbesätter flera tjänster när arbetsmiljöinspektörerna går i pension.
Besparingarna kommer att gå ut över myndighetens tillsynsarbete. Företagen behöver inte bekymra sig lika mycket för att yrkesinspektionen ska knacka på dörren.
Ett krympande antal inspektörer hinner inte granska verksamheterna lika ofta och noga. Mindre seriösa arbetsgivare behöver inte oroa sig för arbetsmiljöförbättringar så mycket.
Neddragningarna hade kanske gått att motivera om allt varit frid och fröjd i det svenska arbetslivet. Men så är det ju inte.
Förra veckans fruktansvärda olycka på SSAB:s område i Luleå, när två arbetare miste livet, är ingen unik händelse.
I nära minne finns även tragedierna vid Nordkalks anläggning 2011 och på Likskär 2010.
Arbetsmiljöverkets olycksstatistik är ingen uppbygglig läsning. Varje vecka anmäls i snitt 1 600 arbetsolyckor och 200 arbetssjukdomar till Arbetsmiljöverket.
Mellan 2009 och 2012 har antalet olyckor som lett till sjukfrånvaro ökat från 25 881 stycken till 30 144 – en ökning med 16 procent på fyra år.
De senaste åren har det dött i genomsnitt en person varje vecka i en arbetsplatsolycka.
Fackets granskningar visar även att arbetsmiljöfrågorna har låg prioritet på många arbetsplatser. IF Metall har kartlagt 1169 arbetsplatser.
Den visar att det finns stora brister i det lokala arbetsmiljöarbetet.
• 4 av 10 anställda som arbetar med kemikalier saknar utbildning.
• 7 av 10 företag gör ingen psykosocial riskbedömning.
• 5 av 10 företag gör ingen fysisk riskbedömning.
Det är siffror som visar att det finns massor kvar att göra för fack, arbetsgivare och politik.
Ett steg är att skjuta till mer pengar till Arbetsmiljöverket och stärka myndighetens tillsynsverksamhet.
Ett annat är att öka statens anslag till utbildning av skyddsombud.
Vidare behövs en skärpning av arbetsmiljölagen. Regering och riksdag borde lyssna på kraven från IF Metall.
”Det är orimligt att preskriptionstiden går ut innan man hunnit utreda allvarliga olycksfall. Vi accepterar inte att kunskapen hos polisen är så låg att förundersökningar inte blir klara inom två år”, säger IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe.
IF Metall vill även ha ett särskilt ansvar när det gäller underentreprenörer som används för farliga jobb.
”Det nya arbetslivet med bemanningsföretag och underentreprenörer ihop med ett allt hårdare tempo ställer höga krav på anläggningsägaren. Denne bör därför ha ett särskilt ansvar för de underentreprenörer som tas in”, säger Anders Ferbe.
Det krävs, enkelt uttryckt, ett rejält omtag i arbetslivspolitiken. Sparivern har gått för långt.
Det är tankeväckande att Sverige i dag inte ens når upp till FN-organets ILO:s rekommendation att det ska finnas en arbetsmiljöinspektör per 10 000 arbetstagare.