Under onsdagen klubbade riksdagen igenom statsbudgeten för 2019.
Moderaternas och Kristdemokraternas budgetreservation gick segrande ur striden, eftersom Sverigedemokraterna valde att rösta på deras förslag samtidigt som L och C la ner sina röster.
Beslutet kommer att få stora konsekvenser i svenskt samhällsliv – icke minst på arbetsmarknaden.
Det blir totalstopp för extratjänster, stopp för insatser till tusentals arbetslösa samt färre nyanlända och funktionshindrade i arbete, enligt en intern rapport från Arbetsförmedlingen som SVT tagit del av.
Dessutom kan uppemot 1 700 anställda på Arbetsförmedlingen tvingas sluta som en konsekvens av minskade anslag.
Det är djupt oroande för alla som behöver samhällets stöd och hjälp för att ta sig in på arbetsmarknaden.
Tag bara extratjänsterna för långtidsarbetslösa och nyanlända. I slutet av september fanns omkring 14 000 personer i sådana subventionerade anställningar.
Nu blir det istället otrygghet och osäkerhet för den gruppen – de som har allra svårast att få plats i arbetslivet.
Det är sant att extratjänster, gröna jobb, beredskapsarbeten, lönebidragsanställningar och andra arbetsmarknadsåtgärder kostar en slant för statskassan.
Men det är inte gratis att människor slås ut och istället blir försörjda med A-kassa, sjukpenning eller försörjningsstöd.
Utanförskapet har såväl ett mänskligt som ett ekonomiskt och socialt pris.
Visst, det är så klart bättre om alla får ”riktiga jobb” i det privata näringslivet eller den offentliga sektorn.
Men i verkligheten finns en stor grupp människor som har svårt att få in ens lilltån på den ordinarie arbetsmarknaden.
Enligt tidigare LO-utredaren Jan Edling finns omkring 90 000 svenskar som befunnit sig i den så kallade obalansen på arbetsmarknaden under mycket lång tid.
Många av dem har dessutom gått alla kurser och arbetsmarknadsutbildningar som finns utan att lyckas ta sig upp ur arbetslöshetsträsket.
Därför behövs olika former av subventionerade anställningar, Samhall och Arbetsförmedlingens insatser.
Det är, trots allt, bättre att långtidsarbetslösa kommer ut i arbetslivet och gör en aktiv insats än att de bara uppbär bidrag för att klara tillvaron.
De får lön för mödan, gemenskap med arbetskamrater och arbetslivserfarenhet samtidigt som de gör nytta.
För en del kan det även bli inkörsporten till ett jobb som undersköterska, elevassistent eller barnskötare.
Vissa borgerliga politiker snackar om ”hittepåjobb” och ”AMS-trams”. Men marknaden tar inget ansvar för dem som har det tuffast på arbetsmarknaden. För dem krävs samhällsinsatser och aktiv jobbpolitik.
Därför är Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas nedmontering av arbetsmarknadspolitiken så allvarlig.
Den slår hårt mot grupper som redan har det svårt.