Pensionsåldern är en klassfråga

I vissa LO-yrken tvingas många lämna arbetslivet redan före sin 60-årsdag.

S-riksdagsledamoten Hannah Bergstedt, Svensbyn, har själv en bit kvar till pensionsåldern. Men det hindrar henne inte från att motionera om ämnet.

S-riksdagsledamoten Hannah Bergstedt, Svensbyn, har själv en bit kvar till pensionsåldern. Men det hindrar henne inte från att motionera om ämnet.

Foto: K-L Sundqvist

Ledare2011-10-26 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

I regeringsförklaringen efter förra höstens val talade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) om att höja den allmänna pensionsåldern till 69 år.

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) har också tillsatt en utredning för att genomföra regeringschefens intentioner.

"Vi måste arbeta mer för att ha råd med välfärden", lyder deras stridsrop. Andra pekar på att medellivslängden ökar och att fler kan arbeta längre.

Det är inga oviktiga argument. Men den verkliga pensionsåldern i dagens Sverige är långtifrån 65 eller 67 år.

Den genomsnittliga pensionsåldern i Sverige ligger faktiskt på 63 år.

Många yrkesgrupper slits ut i förtid. Förstörda ryggar, slitna leder och andra arbetsskador gör att många slås ut från arbetslivet.

Chefer och högre tjänstemän har generellt sett inga problem att hanka sig kvar i arbetslivet väldigt länge. I många LO-yrken tvingas dock många kliva av redan före sin 60-årsdag.

Därför borde vi ha en diskussion om hur vi kan göra det möjligt för fler att arbeta till 65 år innan vi börjar snacka om en generell höjning av pensionsåldern.

I en riksdagsmotion försöker S-riksdagsledamoten Hannah Bergstedt, Svensbyn, föra en sådan debatt.

"Det finns yrkesgrupper där man inte orkar arbeta fram till pensionsåldern, exempelvis städare, slaktare och undersköterskor", skriver hon.

Därför vill hon i stället satsa på ett hållbart arbetsliv som gör att människor orkar arbeta längre.

"Det finns behov av att såväl förstärka arbetsmiljöarbetet som att jobba pro-aktivt med forskning kring hälsa och ohälsa på arbetsplatserna", framhåller Bergstedt i motionen.

Därför borde Sverige rusta upp arbetslivspolitiken. Men tyvärr ser vi just nu en nedmontering.

Arbetsmiljöverket har fått hårdbanta sin verksamhet. Under förra mandatperioden försvann nästan en tredjedel av budgeten. Antalet yrkesinspektörer blev färre.

Även arbetslivsforskningen går på sparlåga.

"Antalet arbetslivsforskare har nästan halverats sedan Arbetslivsinstitutet lades ned", framhåller Hannah Bergstedt.

Moderaterna vill beteckna sig som ett arbetarparti. Men M-regeringens nedrustning av arbetslivspolitiken rimmar illa med det snacket.

Ett riktigt arbetarparti ser till att prioritera bättre arbetsmiljöer och tryggare arbetsvillkor innan det genomför en generell höjning av pensionsåldern.