I NSD 22 mars bad jag Norrbottens-Kurirens Johan Eriksson att lyssna på vad branschens egna företrädare säger om Facebook och etableringen av datorhallar i Sverige.
De efterlyser inte statliga bidragsmiljoner utan samma skattevillkor som konkurrenterna i Finland.
Men det argumentet förbigår Eriksson med kompakt tystnad i sitt svar (NK 24 mars).
I stället för att kommentera sakfrågan svarar han i form av ett personangrepp.
Det heter att ”Abrahamsson ser hjärnspöken” och är ”i behov av semester”.
Jag är dock inte förvånad. Det är ungefär så här det alltid brukar vara på Kurirens ledarsida.
Politiske redaktören Johan Eriksson och hans ledande krönikör Bo Östman kryddar gärna anrättningen med saftiga personangrepp.
Låt mig ge några andra exempel från det senaste året.
På Internationella kvinnodagen 8 mars beskrev Bo Östman Lulebos ordförande Emma Engelmark som ”en kyckling” i en stort uppslagen text på ledarsidan.
När välmeriterade och välutbildade Malin Konradsson utnämndes som ny stadsbyggnadschef i Luleå fick Kurirens läsare veta att det bara beror på att hon har ”partibok” (Bo Östman 24 augusti 2013).
Kommunalrådet Yvonne Stålnacke, Luleå, har fått många slängar av sleven. I Norrbottens-Kuriren 20 april 2013 menade Bo Östman att det är ”en gåta” att Stålnacke nått politiska toppositioner.
I samma text medgav Östman visserligen att Stålnacke är ”trevlig, glad och lättsam”.
Men sedan tillade han snabbt att hon var ”bedrövlig som landstingsråd” och aldrig ”fått många dammkorn att röra sig i stadshuset”.
22 februari i år var Älvsbyns kommunalråd Helena Öhlund en av flera S-kvinnor som var föremål för Östmans kritik.
Öhlund beskrevs som en ”entaggare” i jämförelse med sin manliga företrädare Bill Nilsson.
15 mars 2013 skrev Johan Eriksson själv att han får ”starka rysningar” av S-kvinnan och NSD-krönikören Ingela Lekfalk.
7 november 2013 kommenterade Eriksson ett uttalande av S-riksdagsledamoten Hannah Bergstedt i lätt nedlåtande ordalag, ”det var ju gulligt av henne”.
För ett par år sedan uppmanade jag Kurirens ledarskribenter till en smula besinning i sina kommentarer.
Mitt budskap var ungefär följande: Samhällsdebatten är inte betjänt av att vi kliver över gränsen där kritisk debatt förvandlas till personliga förolämpningar och rena tarvligheter.
Vi – i synnerhet vi som har plats på ledarsidor och är en sorts stilbildare för det offentliga samtalet – kan diskutera och formulera oss sakligare och vänligare, utan att ge avkall på våra grundläggande värderingar.
Jag kan konstatera att det inte skett så mycket på Kurirens ledarredaktion sedan dess. Den vandrar vidare i samma trista fotspår som tidigare.
De plumpa personattackerna fortsätter att vara legio snarare än undantag.
Antagligen tror Johan Eriksson att taktiken är till fördel för Kuriren i upplagekampen med NSD. Men TS-statistiken ger ett annat besked:
- NSD 30 100 ex
- Kuriren 17 900 ex
Det är siffror som borde föranleda en stund av stilla eftertanke på Norrbottens-Kurirens ledarredaktion.