Pest eller kolera
Det är många kommentarer till den historiska uppgörelsen mellan IF Metall och huvuddelen av arbetsgivarna inom avtalsområdet. Några är rosenrasande och menar att facket aldrig ska acceptera lönesänkningar. Andra är mycket positiva och hoppas att fler hakar på. En försiktigt positiv men ändå avvaktande attityd är nog det vanligaste.
IF Metall hade att välja mellan pest eller kolera. Förbundets ordförande, Stefan Löfven, har efter överenskommelsen med arbetsgivarna om lönesänkningar, fått både applåder och skarp kritik. Foto: Pontus Lundahl
Foto: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX /
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Intrycket av regeringens passivitet, nästan handlingsförlamning, blir än starkare.
"Att de konkurrensutsatta industriarbetarna är den första grupp som får ta den stora smällen är ingen slump", skriver riksdagsman Sven-Erik Österberg (S) på Newsmill: "Regeringen har konsekvent avfärdat industrins krav på utbildningsprogram, krispaket och insatser. Till sist tvingades parterna att skriva under en krisöverenskommelse som öppnar upp för lönesänkningar, vilket alltså ligger i linje - att skapa en ny låglönemarknad".
Sven-Erik Österberg menar alltså att det handlar om en tydlig borgerlig strategi. Ett viktigt inslag i denna strategi var att genomdriva försämringar i a-kassan.
"Om ersättningen vid arbetslöshet blir låg kommer den som är arbetslös slutligen tvingas att ta ett arbete till mycket låg lön för att försörja sig. Detta undergräver hela den fackliga tanken om att ingen ska tvingas ta ett arbete till lägre lön än någon annan som gör samma jobb. Därmed försvagas kollektivavtalen, vilket så småningom leder till sänkta löner på stora delar av arbetsmarknaden. Systemskiftet är därmed ett faktum."
Har då IF Metall bidragit till att regeringens taktik ska lyckas? Ja, Österbergs formuleringar kan ju tolkas så. Men fackförbundet hade att välja mellan pest och kolera. Något bra alternativ fanns inte.
Det är också viktigt att notera att det handlar om en lönesänkning som gäller för dem som permitteras eller utbildas. Metall har alltså inte gått med på att anställda ska svarva eller bocka plåt för mindre ersättning än vad de centrala avtalen stipulerar.
Fackföreningsrörelsen har alltid avvisat att de anställda ska sänka löner för att "rädda" företag. Den linjen har avsevärt bidragit till att Sverige har många konkurrenskraftiga och stabila företag, stora som små. Dessutom har denna politik genererat pengar till viktiga reformer. Principen om att inte acceptera lönesänkningar ska facket hålla fast vid, inte bara för de anställdas skull utan också för ekonomin i stort.
Metallaren och förbundsstyrelseledamoten Bert Johansson på SSAB i Luleå sa detta i gårdagens NSD:
"Vi har tagit vårt ansvar genom att gå med på ett permitteringsavtal i ett mycket bekymmersamt läge. Nu är det upp till regeringen att skjuta till utbildningspengar."
Och det är där man hamnar i alla analyser som inte är pamfletter för högerregeringen: de politiskt ansvariga måste agera. Regeringar runt om i Europa och världen griper in för att mota den globala krisen men ministären Reinfeldt hukar och är passiv. En lågkonjunktur är alltid tuff men den blir extra tuff under en borgerlig regering.