I förra veckan var jag bombsäker på att det skulle bli maktskifte i landstinget i Norrbotten.
Under buller och bång övergav Vänsterpartiet förhandlingarna med de tidigare samarbetspartierna S och MP. I stället inleddes samtal med de borgerliga partierna och Sjukvårdspartiet.
Ganska snabbt fanns även ett samverkansavtal mellan partierna i denna brokiga allians.
Vänsterpartiets förhandlare ansåg sig dessutom ha få ”stort gehör” för sina krav.
Men under helgen har det blivit uppenbart att förhandlingsdelegationen inte hade förankrat sitt agerande tillräckligt. Distriktsstyrelseledamöter och medlemmar i Vänsterpartiet har slagit bakut och reagerat mot flirten med de borgerliga.
”Jag har alltid sagt att en röst på vänstern ska vara en röst på vänsterpolitik”, sa till exempel Brith Fäldt (V), Piteå, till NSD.
Under gårdagen kom dessutom besked om att Katarina Burman och Ann-Kristin Juntti-Henriksson, bägge från Kalix, hoppar av Vänsterpartiets distriktsstyrelse.
De är starkt kritiska mot interndemokratin.
”Som jag uppfattar det var de flesta negativa till att samarbeta i en regnbågsallians. Då kan man tycka att distriktsstyrelsen borde hörsamma det och ta det beslutet men det gör den inte. Det ställer jag inte upp på”, säger Juntti-Henriksson till NSD.
Det känns som att Vänsterpartiet är en organisation i upplösningstillstånd. Partiet verkar ha inte bara en partilinje utan flera stycken.
En del vill fortsätta samarbetet med S och MP. Andra har tagit ställning för en allians med borgarna. Somliga vill att V ska ställa sig utanför alla maktkonstellationer och gå i opposition.
Vänsterpartiets sex mandat i landstingsfullmäktige verkar kunna landa lite var som helst, beroende på personligt tycke och smak.
Det är rena cirkusen.
Frågan är dessutom vem det egentligen är som håller i rodret och styr processen.
När länets tidningar under tisdagsförmiddagen ringde Nina Berggård, vice ordförande i V-distriktet, för en kommentar var det helt plötsligt Jens Sundström, Folkpartiets oppositionsråd i landstinget, som svarade i hennes telefon!
Det är direkt pinsamt för Vänsterpartiet.
”Vänsterpartiet är inte till salu”, stod det på valaffischerna tidigare i år.
Men de senaste veckorna har det snarare känts som att V har varit berett att sälja sig till i princip till vem som helst.
Det är knappast positivt för partiets förtroendekapital hos den breda allmänheten eller eventuella samarbetspartier.
Hur ska någon kunna lita på beskeden från V och kunna föra förtroendefulla samtal med partiets företrädare i framtiden?
Vems besked är det som gäller? Landstingsgruppens? Förhandlingsdelegationens? Distriktsstyrelsens? Någon annans?
För att citera gamle VPK-ledaren C-H Hermansson: ”Någon dj-vla ordning måste det ändå vara i ett parti...”
Vad denna röra innebär för styret av landstinget är just nu högst oklart.
Vi får sannolikt avvakta omröstningen på landstingsfullmäktigesammanträdet 19 november innan vi med säkerhet kan säga var styråran slutligen hamnar.
Men det är illa att styret av en organisation som omsätter 6,5 miljarder kronor och sysselsätter tusentals sjukvårdsanställda hanteras på detta högst svajiga och osäkra sätt.
Norrbotten förtjänar bättre.