Det har sannolikt varit svårt för svenska folket att hänga med i alla turer om ramverk, överskottsmål och brytpunkter. Men bakom ordflödena döljer sig enkla politiska realiteter.
Den moderatledda alliansregeringen ville sänka skatten ännu mer för höginkomsttagarna. S, V och MP gjorde tummen ned för skattesänkningen och tog ett gemensamt initiativ.
Initiativet fick stöd av Sverigedemokraterna. Följaktligen blev det en majoritet mot just denna skattesänkning, när riksdagen tog beslutet under onsdagen.
Noterbart är vidare att detta riksdagsbeslut inte innebär att statsbudgeten försvagas. Tvärtom.
Det innebär att riksdagen säger nej till en skattesänkning på 3000 miljoner kronor. Statsbudgeten blir därmed en smula starkare efter att ha manglats i riksdagen.
Det är dessutom inte ”felräkningspengar” som en del borgerliga debattörer påstår. 3000 miljoner kronor räcker för att finansiera 5 592 lärarlöner, för att ta ett konkret exempel.
Mot den bakgrunden är det förståeligt att de borgerliga vill fly från debatten om sakfrågan och försöker lägga ut retoriska och juridiska dimridåer.
Det blir inte så kul för de borgerliga riksdagsledamöterna att åka ut på valmötena nästa år och förklara varför de prioriterar sänkt skatt för höginkomsttagarna före satsningar på skolan.
Men det finns ingen anledning att låta borgarna slippa debatten.
När det kommer till kritan, som i onsdagens votering, väljer alliansen sänkt skatt före mer pengar till skolan.
Detta är dessutom inte första gången som det sker. Sedan regeringsskiftet 2006 skatterna sänkts med sammanlagt 140 000 miljoner kronor.
Slopad förmögenhetsskatt, lägre bolagsskatt, sänkt krogmoms, jobbskatteavdrag, läxhjälpsavdrag och andra skattesänkningar har stått högst på dagordningen.
Det handlar inte om budgetlagar, juridik och paragrafer. Ytterst handlar det om politiska val och prioriteringar.
Eller som Fredrik Olovsson, gruppledare för S-ledamöterna i riksdagens finansutskott, säger:
”Regeringen lägger tio gånger så mycket pengar på att låna till skattesänkningar som på att investera i jobb, trots att vi har högre arbetslöshet än jämförbara länder. Regeringen lägger 20 gånger så mycket på att låna till skattesänkningar som på att investera i en bättre skola, trots att vi har den sämsta kunskapsutvecklingen av alla mätta länder i PISA-undersökningen.”
Annorlunda uttryckt: Onsdagens beslut visar att det finns skilda politiska värderingar och ideologier.
Socialdemokraterna vill använda budgetutrymmet för att investera i jobb, utbildning och sjukvård. Den moderatledda regeringen prioriterar nya skattesänkningar.
Politik är som alltid en fråga om att välja.
Istället för jobbskatteavdrag 1, 2, 3, 4 och 5 borde Sverige istället ha fått skolsatsning 1, 2, 3, 4 och 5. En annan politik hade gjort skillnad.