Psykiatrin måste få mer resurser

I en tv-intervju efter mordet på Anna Lindh hösten 2003 talade advokaten Leif Silbersky om att psykiatrin borde åtalas för medhjälp till mord, eftersom den hade avvisat gärningsmannen Mijailo Mijailovic när han själv begärde vård dagarna före mordet.

LEDARE2008-09-06 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
I en tv-intervju efter mordet på Anna Lindh hösten 2003 talade advokaten Leif Silbersky om att psykiatrin borde åtalas för medhjälp till mord, eftersom den hade avvisat gärningsmannen Mijailo Mijailovic när han själv begärde vård dagarna före mordet.
Det var hårda men befogade ord. Mijailovic är inte det enda exemplet på misslyckanden inom psykvården. Var och varannan dag läser vi om patienter som rör sig på gator och torg och utgör en fara för sig själva och sin omgivning.

Enligt en rapport från Socialstyrelsen finns det grund för oro. Socialstyrelsen skriver att det finns "övergripande systemfel och stora kunskapsbrister hos personalen".
När den statliga psykiatrisamordnaren Anders Milton presenterade sin slutrapport häromåret konstaterade han att det skulle behöva satsas totalt sju miljarder kronor i ett långsiktigt förändringsarbete inom psykiatrin.

I höstbudgeten satsar regeringen 900 miljoner extra per år under tre år för att stärka psykiatrin.
Det är ett steg i rätt riktning, men långt i från det långsiktiga resurstillskott som skulle behövas enligt Anders Milton och RSMH (Riksförbundet för social och mental hälsa).

Ansvaret för psykpatienterna ska inte bollas mellan landsting, kommuner och stat. Desperata, vårdsökande människor ska aldrig nekas vård. Det måste finnas vårdplatser för alla som behöver det, vilket det inte gör i dag.
I början av 1980-talet fanns det närmare 27 000 vårdplatser för psykiskt sjuka. I dag är siffran nere i knappt 5 000 platser.

Det är siffror som borde föranleda en skammens rodnad på kinderna hos både borgerliga och socialdemokratiska politiker i landsting, kommuner och riksdag. Nedmonteringen av psykiatrin har fått allvarliga konsekvenser.
Nu krävs att staten tar ett stort och långsiktigt ansvar för psykiatrin. Det räcker inte med projektpengar under tre år.