Reinfeldt är pressad
Fredrik Reinfeldt får inte bara kritik av oppositionen. Det finns dessutom ett borgerligt missnöje med regeringschefen. FRA är bara toppen på isberget.
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
FRA-debatten är bara toppen på ett isberg. I Dagens Nyheter (ob lib) skriver Peter Wolodarski om Reinfeldts svaga ledarskap. Samtidigt skjuter en rad borgerliga företrädare skarpt mot Reinfeldts närmaste vapendragare, finansminister Anders Borg, m.
"Med finansminister Anders Borg som vän behöver kristdemokraterna inga fiender", skriver tidningen Kristdemokraten i sitt senaste nummer.
Kristdemokraten är milt uttryckt missnöjd med hur Borg har hanterat vårdnadsbidraget, fastighetsskatten och andra kristdemokratiska hjärtefrågor.
Tidningen Barometern (m) i Kalmar är lika frän i sina formuleringar.
"Med Borg kvar i Rosenbad står vägen för Mona Sahlin öppen", skriver Barometern.
Den borgerliga enighet som manifesterades före valet känns som bortblåst. Bilderna av de leende partiledarna i Högsfors och Bankeryd har bleknat.
Nu är det allas krig mot alla igen. Den borgerliga kannibalismen är återigen ett faktum.
I sitt sommartal i Vaxholm gjorde Reinfeldt allt vad han kunde för att hålla skenet uppe. Han log och talade om borgerlig samling. Men bakom den glättiga ytan och fernissan finns en pressad statsminister.
Opinionsmätningarna talar sitt tydliga pråk. I SCB:s partimätning i maj, som är den största och mest tillförlitliga, har de fyra regeringspartierna bara stöd av 40 procent av väljarna. Det är ett ras med mer än åtta procentenheter jämfört med valet 2006.
Alla borgerliga partier har tappat mark jämfört med valet. Men hårdast drabbade är kristdemokraterna.
I SCB-mätningen får kd bara 4,6 procent, vilket betyder att partiet har näsan bara precis ovanför fyraprocentsstrecket. Om trenden fortsätter, kommer kristdemokraterna att åka ut ur riksdagen med buller och bång 2010.
Flera borgerliga ledarsidor argumenterar nu för en regeringsombildning. Men regeringens problem är inte i första hand en personfråga. Det viktigaste skälet till att de borgerliga tappar stöd är att väljarna upplever politiken som djupt orättvis.
Före valet 2006 vann Reinfeldt väljarna genom att snacka om "de nya moderaterna" och "det nya arbetarpartiet". Men nu har väljarna insett att Reinfeldt inte företräder någon arbetarpolitik. Nu har folk fått upp ögonen och förstått att Reinfeldt är en klassisk högerpolitiker.
Hans regeringspolitik bygger på exakt samma grundsyn som när han var MUF-ordförande 1993 och jämförde välfärdsstaten med aids och digerdöden.
"Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd", skrev Reinfeldt i boken "Det sovande folket" 1993.
Reinfeldt uttrycker sig inte lika oslipat 2008. Men det ideologiska synsättet är samma som då.
Han talar om utanförskap, men tillämpar ovanförskap och har samma nedlåtande syn på folk som 1993.
Följaktligen kommer reaktionerna mot regeringspolitiken. Människor ogillar en politik som sparkar på dem som redan ligger (sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer) samtidigt som de som redan har det gott ställt får gigantiska skattesänkningar.
Det ar varit ett miljardregn över direktörsvillorna i Djursholm och Danderdyd, samtidigt som låginkomsttagarna fått dra åt svångremmen. Inte undra på att folket vänder ryggen åt Reinfeldt.
(Den slopade förmögenhetsskatten handlar för övrigt inte om felräkningspengar för statskassan. Sju miljarder kronor motsvarar lönekostnaderna för omkring
14 000 anställda i vård, skola och omsorg. Det är pengar som hade behövts nu, när kommuner och landsting går mot tuffare tider och tvingas spara i verksamheterna.).