Ledare: Reinfeldt sviktar

Det började hösten 2006, kort efter alliansens valseger. Journalisterna Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò blev ministrar i Fredrik Reinfeldts regering. Borelius skulle sköta handelsfrågorna och Stegö Chilò kulturpolitiken. Men det blev mycket korta karriärer. Borelius hade anlitat svart arbetskraft, hon hade inte betalat teveavgiften och hennes sommarhus ägdes av ett företag på Jersey. Det blev för mycket, till och med för Moderaterna. Efter åtta dagar lämnade Borelius regeringen. Cecilia Stegö Chilò höll ut i fjorton dagar. Även hon hade struntar i teveavgiften och anlitat svart arbetskraft.

Ulrika Schenström, stabschef hos statsministern och därmed en av de mäktigaste politikerna i landet, satt och pimplade vin på en krog en kväll när hon ingick i krisberedskapens jour. Hon tvingades också bort från sin centrala position.

Nu påminns alla om den turbulenta första tiden för regeringen Reinfeldt. Turerna kring Sven Otto Littorin (M) och hans plötsliga sorti från regeringen blir alltmer besvärande för regeringschefen.
Aftonbladet konfronterade Littorin med uppgifterna om att han köpt sex. Några timmar senare avgick han ur regeringen och vägrade att bemöta anklagelserna om sexköp.

Dagens Nyheter är kritisk:
"Det är (också) upprörande att statsminister Fredrik Reinfeldt, som av Littorin fick kännedom om anklagelserna i tisdags kväll, inte offentligt distanserat sig från de missvisande avgångsskäl som arbetsmarknadsministern angav på sin presskonferens."
DN skriver också att "oavsett om Aftonbladets uppgifter är korrekta eller ej står det klart att Littorin lagt ut dimridåer och skamlöst utnyttjat sina barn i sitt avgångstal".

Det var i det talet Littorin försökte vända uppmärksamheten från sig själv och i stället skapa en opinion mot de brutala medierna. Okej, visst förekom det övertramp i bevakningen av Littorin men det var inte skälen till att han hoppade av från regeringen, mindre än tre månader före valet.

Att statsministern mörkade skälen till Littorins avgång är politiskt besvärande. Reinfeldt fick ju veta att det handlade om anklagelser om sexköp. Ändå gav han sken av att informationen till honom var identisk med de uppgifter Littorin lämnade vid presskonferensen. Men så var det ju inte alls. Frågan är efter detta: vem skulle köpa en begagnad bil av Reinfeldt?
"Kvar står statsminister Fredrik Reinfeldt med ansvaret för en oacceptabel hantering av ett statsråds avgång. Den just avslutade Almedalsveckan lämnar en obehaglig eftersmak", skriver DN i ledaren.

Uppenbarligen är det så att rege-ringschefen har svårt att hantera kriser i den egna ministären. Han håller sig undan och visar ingen uppriktig vilja att gå till botten med anklagelserna. Det är något undflyende över Fredrik Reinfeldt. Ju värre krisen blir, desto mindre statsmannalik blir den svenska regeringschefen.