Ledare: Reträtt från Afghanistan

Det råder en bred politisk enighet om att de utländska trupperna ska lämna Afghanistan. Ingen pläderar för en ständig närvaro eller att man ska sikta in sig på en reträtt först under 2040-talet. Men när är tiden mogen? Det finns inget lätt svar på den frågan.
Att bygga upp det civila samhället i Afghanistan tar tid.

Somliga menar att processen försvåras om stridande förband från olika länder stannar kvar, andra menar att trupperna först måste skapa säkerhet och att institutionerna därefter kan verka. Vad som är det rätta svaret torde vi aldrig få veta. Bara en väg kan ju prövas.

Debatten har alltmer kommit att handla om när de utländska trupperna ska tas hem, inte om det ska ske. Kriget i Vietnam skulle klaras av på några månader.

Grabbarna är hemma till jul, sa president Lyndon B Johnson - men han glömde att säga till vilken jul. USA förlorade i Vietnam och borde passa sig för att upprepa misstagen i ett annat asiatiskt land. Men både Bush och Obama har drivit linjen "bara lite till trupper och ytterligare ett antal miljarder så ordnar det sig".
Men kriget kan aldrig vinnas på slagfältet. Och vem vill ha årtionden av utnötningskrig medan det som finns kvar av det civila samhället eroderar?

Det konservativa partiet i Storbritannien och den förre försvarsministern Anders Björck (M) kräver en tidtabell för tillbakadragandet från Afghanistan. Visst är det hela ett uttryck för att tålamodet är på väg att ta slut, till och med inom högern.
Ingen vill att uttåget ska ske vecka 31 i år, alltså att alla ska flyga hem från Kabul i nästa vecka. Men på några års sikt måste det militära engagemanget vara klart, låt oss säga under nästa svenska mandatperiod, som sträcker sig till 2014. Då skapas rimliga chanser för det hårt prövade bergslandet. Men självfallet måste det civila biståndet fortsätta i många årtionden; utan det lever demokratin farligt.

Talibanerna står för en extrem politik som slår särskilt hårt mot flickor och kvinnor. Men det var ju inte kampen för kvinnors rätt som fick USA att angripa Afghanistan. I stället handlade det om vedergällning för 11 september. Mulla Omar och bin Ladin skulle gripas. Terroristceller skulle slås ut. Efterhand har delar av det ursprungliga uppdraget fallit i glömska och nya argument har tillförts, som detta att talibanerna förtrycker kvinnor. Visst är det så. Men i exempelvis Saudiarabien, USA:s bundsförvant, förekommer också kvinnoförtryck, utan att Washington reagerar. Och det är ju inte så att ett land kan ockuperas därför att man ogillar politiska rörelser i just det landet.

TV 4-journalisten Lasse Bengtsson, kanalens bästa, ska nu börja arbeta i Kabul som informationssamordnare för Svenska Afghanistankommittén. Det var ett oväntat men mycket bra besked. Många tror att Afghanistankommittén bara delar ut flygblad utanför Systemet. Men organisationen drivet ett brett, långsiktigt och betydande arbete i Afghanistan för att bistå utsatta människor och just skapa grunderna för att det civila samhället ska fungera. Fler måste slå in på den linjen i stället för att tro att fler soldater är lösningen på det svåra problemet.