"Här kommer mycket att avgöras”, konstaterar Fredrik Lundh Sammeli, S-riksdagsledamot från Luleå och ny ordförande i socialförsäkringsutskottet, när jag träffar honom i riksdagshuset på Helgeandsholmen i Stockholm.
I ett splittrat politiskt landskap, med en minoritetsregering och oklara majoritetsförhållanden, blir helt enkelt arbetet i riksdagsutskotten mer centralt för de politiska utfallet.
”Vi är inget transportkompani”, som Lundh Sammeli säger.
Ekvationen är enkel. De två regeringspartierna (S+MP) har tillsammans 138 av riksdagens 349 mandat. Inte ens om Vänsterpartiet sluter upp finns en riksdagsmajoritet.
De rödgröna partierna borde visserligen kunna få igenom sina budgetramar – politikens fundamenta – om riksdagspartierna bara följer praxis (det vill säga röstar på sina egna förslag) i samband med onsdagens budgetomröstning.
Men när det kommer till enskilda regeringsförslag är saker och ting mer osäkra. Då måste det bli mer av kompromissande, jämkande och förhandlande mellan partierna i riksdagsutskotten.
Fredrik Lundh Sammeli och socialförsäkringsutskottet kommer inte att vara sysslolösa. Utskottet hanterar en rad tunga politikområden.
”Vi ansvarar för bland annat migrationspolitiken, sjukförsäkringen, pensionsöverenskommelsen samt hela barn- och familjepolitiken”, berättar han.
Till exempel går det inte bara att driva igenom de rödgröna partiernas krav på att skrota den bortre parentesen i sjukförsäkringen. En bastant riksdagsmajoritet (borgarnas och SD:s 190 riksdagsmandat) har hittills motsatt sig förslaget.
”Men jag hoppas att vi kommer upp ur de politiska skyttegravarna och att utskottet kan börja diskutera verkligheten som den ser ut”, säger Lundh-Sammeli.
Denna verklighet visar att borgarnas så kallade sjukförsäkringsreform 2008 inte har fungerat som tänkt. Borgarnas filosofi var att hårdare regler skulle pressa tillbaka människor till arbetsmarknaden.
Men i stället har vi fått 86 000 personer som blivit utförsäkrade och hamnat utanför försäkringssystemen. Fler tvingas till socialen.
Annorlunda uttryckt: Människor har inte blivit friskare av de fyrkantiga stupstocksreglerna. I stället skulle det behövas en ordentlig satsning på rehabilitering och anpassade arbetsuppgifter för att de som är långvarigt sjuka ska ha en rimlig chans att återvända till arbetslivet.
Därför får vi hoppas att det finns socialt engagerade krafter även i borgerligheten som ser bristerna och är beredda att ta emot Lundh Sammelis utsträckta hand.
Pensionsfrågan är ett annat exempel på en fråga som tjänar på hanteras genom breda, blocköverskridande överenskommelser.
Ingen blivande pensionär kommer att lita på ett pensionssystem som kan ändras i sina grundvalar vart fjärde år när riksdagsmajoriteterna skiftar.
”För att pensionssystemet ska ge tillräckligt höga pensioner behöver det vara stabilt, såväl ekonomiskt som politiskt”, säger Lundh Sammeli.
Det är även bakgrunden till att det sedan 20 år finns en gemensam arbetsgrupp mellan Socialdemokraterna och de borgerliga partierna.
Tyvärr blev det gnissel i maskineriet när socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) bjöd in även Miljöpartiet till pensionsgruppens överläggningar.
Det är möjligt att nya ministern Strandhäll gjort en miss och borde ha förankrat inbjudan bättre bland de borgerliga partierna.
Men det blir bara larvigt när de borgerliga riksdagsledamöterna stormar ut från pensionsgruppen. Sådana sandlådefasoner gagnar inte pensionssystemet.
Det skadar dessutom inte att Miljöpartiet deltar i diskussionerna och medverkar till ett bredare samförstånd om pensionerna.
Miljöpartiet är sedan länge ett etablerat parti och dessutom större än C, FP och KD.
Därför finns det ett värde att även de gröna ställer sig bakom grundprinciperna i den stora pensionsöverenskommelsen.
Som sagt: Det finns ett antal frågor som mår bra av att skötas i mer samarbets- och kompromissinriktade former.
Fler politiker borde därför – i likhet med Lundh Sammeli – tala om vikten av bredare lösningar.
Man måste helt enkelt vara fler än en för att kunna dansa tango.
Även de borgerliga borde känna ett ansvar för att skapa ett anständigt samtals- och samarbetsklimat kring budgetramar, försvar, energiförsörjning, pensioner och andra grundläggande samhällsfrågor.