Under tisdagen sommartalade Centerledaren Annie Lööf i Stockholm.
Talet innehöll en del som inte alls är dumt. Dit hör förslagen när det gäller de yrkesinriktade gymnasieprogrammen.
De ska i större utsträckning utformas tillsammans med berörda branscher med större inslag av praktik, ansåg Lööf.
Tanken är att eleven ska slussas direkt in på arbetsmarknaden och inte bli utan praktikplats efter gymnasiet.
Det är ett välkommet initiativ. LO har länge oroat sig för kvaliteten i yrkesprogrammen och över det minskade antalet ansökningar.
I en debattartikel i Dagens Nyheter 2013 konstaterade tre LO-utredare att matchningen mot arbetsmarknaden för de yrkesinriktade utbildningarna är närmast obefintlig.
Därför, menade LO-trion, måste fack och arbetsgivare få större inflytande över utbildningarnas kvalitet, innehåll och dimensionering.
LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson brukar peka på verkstadsteknisk linje, som har svårt att locka sökande.
Men när Volvo och IF Metall genomförde en egen utbildning, som kombinerade teori och praktik, sökte ett par tusen ungdomar till de 400 platserna.
Kopplingen mellan gymnasieutbildningarna och arbetsmarknadens behov måste helt enkelt bli bättre än i dag.
Att Annie Lööf nu ser exakt samma problem som LO känns hoppingivande.
Kanske kan det vara embryot till en bred blocköverskridande uppgörelse om yrkesprogrammen?
Det fanns dock andra saker i Annie Lööfs tal som inte var lika upplyftande – till exempel utfallen mot den rödgröna regeringens landsbygdspolitik.
Lööf tycks tro att väljarna redan glömt att hennes parti basade över närings- och landsbygdspolitiken under åtta långa år.
Till exempel kan Centerpartiet inte smita undan sitt ansvar för att ett stort antal statliga jobb har försvunnit i Sveriges lands- och glesbygdskommuner.
Mellan 2006 och 2014 försvann sammanlagt 14 000 statliga jobb från det Sverige som finns utanför storstäderna, enligt siffror från riksdagens utredningstjänst.
Därför blir det aningen tröttsamt när Lööf nu skyller dagens alla verkliga eller förmenta landsbygdsproblem på den nya regeringen.
Problemen för mjölkbönderna var, till exempel, väl kända långt före valet 2014. Då hette landsbygdsministern Eskil Erlandsson och var centerpartist.
Han hade alla förutsättningar att påverka frågan. Men vi såg inte röken av några statliga insatser och subventioner.
Nu sker en del – till exempel har nye landsbygdsministern Sven-Erik Bucht (S) och regeringen anslagit 500 miljoner kronor i statliga kreditgarantier för att stötta mjölkbönder som befinner sig i särskilt svåra situationer.
”Vi kommer också kompensera dieselskattehöjningen fullt ut till jordbrukarna”, säger han i en intervju i Göteborgsposten.
Hur långt Buchts insatser räcker återstår att se. Men vi har ännu inte haft ett år med en rödgrön statsbudget och det tar tid innan en ny politik har full effekt.
Därför borde Lööf vara mer varsam med orden när hon sågar den nya landsbygdspolitiken. Det är för tidigt att dra några tvärsäkra slutsatser. Men, som sagt, hennes uttalanden om yrkesprogrammen var riktigt bra.