Rojalismens yra sköljer över landet
En våg av rojalistisk yra sköljer över landet. Kronprinsessan Victoria har förlovat sig med Daniel Westling från Ockelbo.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Socialdemokraterna har sedan begynnelsen pläderat för republik. Men det var länge sedan det var ett huvudkrav. Det har alltid funnits mer angelägna frågor att driva. Ska vi riskera pensionerna genom att driva republikfrågan? är en av de frågor som ställts. Man har menat att ett bakslag i republikfrågan kunde inverka menligt på möjligheterna att driva och värna viktiga reformer. Därför har republikkravet aldrig drivits med kraft. På kongresser har det alltid varit någon som pläderat för republik men det har betraktats som mer udda inslag. Principerna har fått ge vika för det pragmatiska synsättet
Motståndet mot att statschefsuppdraget går i arv har dock aldrig övergivits. Och det finns ju även i vissa borgerliga kretsar ungefär samma typ av kritik mot monarkin.
Dagens svenska monark har ingen formell politisk makt. Det handlar om representativa uppgifter. Om en svensk monark skulle propsa på politisk makt skulle det omedelbart vara kört för monarkin. Det gäller också för en statschef att i största allmänhet vara försiktig med uttalanden i kontroversiella ämnen, som till exempel om vargjakten. Under ett besök på Nya Zeeland för en del år sedan sa kungen detta: "Om inte Gro Harlem Brundtland kan ta hand om sälproblemen, så undrar jag, hur ska hon då kunna ta hand om det norska folket." Brundtland var på den tiden norsk statsminister. Det är ett exempel på övertramp, uttalanden som en statschef med representativa uppgifter inte ska sprida omkring sig.
Kungahuset har en betydande informell makt. När man gång på gång sänder Extra Rapport med anledning av förlovningen är det ett tecken på att det handlar om något som tillmäts stor betydelse.
Det har spekulerats om förlovningen och bröllopet kan gynna de borgerliga partierna. Ja, det är nog inte alls uteslutet. Det kan dras en vacker sidenslöja över finanskris, Saabvelandet och arbetslöshet. Kampen om mediautrymme hårdnar: Mona får tävla med Victoria, Östros får tävla med Westling. Men viktigast är kanske att fokus hamnar på något gammalt och förlegat. Det blir en konservativ dagordning och det hela kulminerar på våren valåret 2010. För de samhällsbevarande krafterna välkomnas denna utveckling. Att nästan all press i landet är borgerlig spelar givetvis in: den som har stark röst hörs bäst.
En gång, i samband med arbetet med den nya grundlagen, fanns förhoppningar om att Carl Gustaf skulle vara den sista monarken. Så blir det uppenbarligen inte. Sverige kommer att behålla ett otidsenligt system under överskådlig tid. Men det är viktigt att hålla liv i debatten om statsskicket och hävda de principiella invändningarna mot att offentliga uppdrag går i arv inom en släkt.