S är inte "seg selv nok"

Även en ny S-ledare måste kunna kompromissa och komma överens med andra partier.

Stefan Löfven har varit skicklig i det parlamentariska förhandlingsspelet.

Stefan Löfven har varit skicklig i det parlamentariska förhandlingsspelet.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Ledare2021-08-23 11:08
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Efter Göran Perssons avgång 2007 följde en stökig period för svensk socialdemokrati. Varken Mona Sahlin (partiledare 2007-2011) eller Håkan Juholt (2011-2012) lyckades samla partiet. Det var mycket internt skitsnack och elakt maktspel.

Med valet av Stefan Löfven i början av 2012 fick emellertid socialdemokratin en ledare som lyckades med den grundläggande uppgiften – att hålla ihop partiet och arbetarrörelsen.

Med Stefan Löfven vid rodret klarade socialdemokratin dessutom att återvinna regeringsmakten 2014 efter åtta långa år i opposition.

Det har inte varit en enkel resa i regeringsställning. Ett parti, som har stöd av 28 procent av väljarna, kan aldrig få igenom allt som det vill. Det tvingas kompromissa och komma överens med andra.

Löfven har emellertid varit skicklig i dessa förhandlingar. Det har blivit en del eftergifter (som den slopade värnskatten). Men det har också blivit välfärdssatsningar, fler poliser, pensionstillägg, byggstart för Norrbotniabanan, investeringsstöd för byggande av nya hyreslägenheter, en feministisk utrikespolitik, en ny industripolitik, gröna jobbsatsningar, återaktiverad värnplikt och en massa annat som ligger Socialdemokraterna varmt om hjärtat.

Tag bara det nya systemet för korttidspermitteringar, som haft en enorm betydelse under pandemin. 

Nästan 600 000 anställda har fått del av stödet, som i hög grad bär Löfvens personliga signum och bygger på hans egna erfarenheter som ordförande i IF Metall under finanskrisen 2008-2009. 

Då försvann massor av industrijobb i onödan. Nu har istället en massa arbetstillfällen kunnat räddas.

Sådana S-märkta reformer hade inte varit möjliga om Löfven satt sig på läktaren och tjurat. Då hade det varit andra som bestämt inriktningen och de politiska prioriteringarna.

En sådan resultatorienterad pragmatism är även en bra utgångspunkt för vad socialdemokratin bör vara inför framtiden, oavsett vem partiet till sist väljer som ny ordförande och statsministerkandidat efter Löfven. 

Det betyder inte att socialdemokratin ska släta ut den egna profilen. Som påpekats tidigare på denna ledarsida bör höstens socialdemokratiska partikongress tydligt prioritera ett antal reformer inför framtiden och valet 2022 (tandvården, sjukförsäkringen och pensionerna). Men om det ska bli några sådana reformer så krävs också en insikt om att socialdemokratin inte är "seg selv nok", för att låna ett norskt uttryck. 

I ett splittrat politiskt landskap så krävs också samarbeten med andra partier för att få genomslag för socialdemokratiska krav och idéer.