S och M – varför inte?

Det är bra att Lenita Ericson (S), Niklas Nordström (S) och Anders Josefsson (M) tar gemensamt ansvar för budgeten och framtidsplanen. Ekonomisk och politisk svajighet är inget som gagnar utvecklingen i Luleå.

Det är bra att Lenita Ericson (S), Niklas Nordström (S) och Anders Josefsson (M) tar gemensamt ansvar för budgeten och framtidsplanen. Ekonomisk och politisk svajighet är inget som gagnar utvecklingen i Luleå.

Foto: Jonny Vikström

LEDARE2018-11-22 05:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Luleå har varit en kommun där Socialdemokraterna haft egen stabil majoritet. Men efter årets val är den politiska situationen minst sagt splittrad.

Kommunfullmäktige rymmer numera elva olika partier, vilket är nästan rekord i Sverige.

Förutom de åtta riksdagspartierna finns också Rättvisepartiet Socialisterna, Landsbygdspartiet och Sjukvårdspartiet representerade i fullmäktige.

Socialdemokraterna är alltjämt störst med stöd från nästan 4 av 10 väljare. Men den egna majoriteten är ett minne blott.

Det har emellertid ändå känts som att det skulle vara möjligt för S att fortsätta styra och få igenom huvudlinjerna i sin politik, eftersom det framstått som osannolikt att vänsterpartister, sverigedemokrater, miljöpartister, liberaler och övriga skulle kunna ställa sig bakom ett gemensamt alternativ.

Ändå var det nära att ske under tisdagskvällen.

Det blev kaosartat och stökigt när den kommunala budgeten och framtidsplanen skulle beslutas.

Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna bestämde sig plötsligt för att backa upp Centerpartiets, Liberalernas, Kristdemokraternas och Sjukvårdspartiets gemensamma budgetförslag.

Det innebar att kommunledningens budget kunde ha fallit i den avgörande omröstningen.

I det läget klev dock Moderaterna fram och tog ansvar för att hitta en konstruktiv lösning. Under sittande möte snabbförhandlade S och M fram en överenskommelse för att kunna lotsa budgeten mellan blindskären i fullmäktige.

S och M enades om att lyfta in två punkter från Moderaterna i budgeten – dels en satsning på trygghet i bostadsområdena, dels insatser för näringslivsklimatet.

”Det är oerhört beklagligt att vi hamnade i ett sådant läge där vi trots försök att få andra partier att tänka efter och inte bedriva ett politiskt spel om så viktiga frågor som budgeten för vår kommun. Vi kunde hamnat i ett läge där Luleå kunde få en osäker politisk och ekonomisk situation med SD som en avgörande röst. Nu kunde detta undvikas och vår budget antogs med några tillägg”, kommenterar S-kommunalrådet Niklas Nordström.

Vänster- och miljöpartisterna, som själva inte var främmande för att bilda majoritet med sverigedemokrater och borgerliga politiker för att fälla S-budgeten, snackar nu upprört om att Luleå fått ett ”rödblått styre”, som om det skulle vara så förfärligt.

Själv har jag inga problem med blocköverskridande samarbeten så länge det politiska innehållet är vettigt, vilket det är i den nu beslutade budgeten och framtidsplanen.

Att det är just S och M som gör gemensam sak är inte heller något uppseendeväckande eller konstigt.

På riksplanet har partierna ofta framställt varandra som huvudfiender. Men på lokal nivå har det funnits många samarbeten.

Mandatperioden 2014-2018 samregerade S och M i kommuner som Katrineholm, Kiruna, Strängnäs, Eskilstuna, Strängnäs, Vimmerby, Åtvidaberg och Eslöv.

Därför har jag svårt att se det som något större bekymmer att S och M gör upp om budgeten i Luleå och utvecklar ett närmare samarbete.

Tvärtom finns ett stort värde i att det finns en bred uppslutning i fullmäktige för den nuvarande inriktningen i jobb-, närings-, tillväxt-, bygg- och välfärdspolitiken.

Det skänker stabilitet till det lokala utvecklingsarbetet.