När jag klev in i SSU i början av 1980-talet var kurs- och konferensanläggningen Bommersvik en samlingspunkt för Socialistinternationalen.
Olof Palme lockade europeiska S-ledare som Willy Brandt från dåvarande Västtyskland, MárioSóares från Portugal, Neil Kinnock från Storbritannien och Bruno Kreisky från Österrike till detta socialdemokratins Mekka vid sjön Yngern i Södermanland.
Det var en tid när Socialistinternationalen nämndes med respekt och var en kraft i den internationella samhällsdebatten.
Men under de senaste decennierna har Socialistinternationalen fått ett alltmer skamfilat rykte.
SI har framstått som en toppstyrd organisation samtidigt som demokratiskt tvivelaktiga partier tagit allt större plats i organisationen. Till exempel var både Tunisiens tidigare diktator Ben Ali och hans kollega Mubarak i Egypten medlemmar i SI.
Det har gjort att internationalen blivit mer av en belastning än en tillgång för den globala arbetarrörelsen.
De svenska Socialdemokraterna har länge varit kritiska mot utvecklingen och försökt reformera SI inifrån. Men nu har de gett upp.
I stället söker de svenska Socialdemokraterna – tillsammans med andra demokratiskt sinnade S-partier – nya former för det internationella samarbetet.
Det sker inom ramen för något som kallas Progressive Alliance.
”Det är socialdemokratiska partier över hela världen som i nära samarbete med fackliga organisationer och den ideella sektorn utvecklar politiska svar kring viktiga globala utmaningar så som schyssta jobb, klimatförändringarna, fred och konflikter”, förklarar Andrine Winther, Socialdemokraternas internationella sekreterare, i en intervju på partiets hemsida.
Det har redan skett en del. 24 oktober 2013 stod Stefan Löfven som värd för en konferens i Stockholm som samlade ungefär 100 deltagare från 40 länder. 20 februari 2014 deltog Mikael Damberg vid en stor konferens i Tunis om ordning och reda på arbetsmarknaden.
I mitten av december träffades Stefan Löfven, Sigmar Gabriel, vice förbundskansler i Tyskland, och Werner Faymann, Österrikes förbundskansler, på Bommersvik för att resonera om villkoren på den europeiska arbetsmarknaden.
Det saknas fortfarande konkreta avtryck i verkligheten. Samarbetet är ännu bara i sin linda. Men det känns som att den internationella socialdemokratin har något på gång.
Låt säga att Löfven, Gabriel, Faymann och andra kan enas om att exempelvis skärpa EU-reglerna och bidra till att förbättra villkoren för att utstationerad arbetskraft. I så fall kan den nya progressiva alliansen spela en roll på kommande EU-toppmöten.