Ledare: Sälj inte Vattenfall!

Centerpartiet har tappat fyra av fem väljare. I valet år 1973 var det 25,1 procent som valde Centern, totalt 1 295 246 väljare. Partiet var den givna huvudutmanaren till Socialdemokraterna och partiledaren var given borgerlig statsministerkandidat. Trots toppnoteringen räckte det inte ända fram år 1973. Men i valet 1976, då C fick 24,1 procent, blev det borgerlig majoritet och Thorbjörn Fälldin blev ny statsminister.

I mätningar under senare tid har Centerpartiet noterats för mellan fyra och fem procent. Det finns risk/möjlighet att partiet slås ut ur riksdagen. Desperationen sprider sig som en skogsbrand i torrmarker.
Det gamla folkrörelsepartiet har gjort sig av med de gamla väljarna. Många som engagerade sig i Centern för kampen mot kärnkraften har i besvikelse lämnat partiet, likaså de som hoppades på en kraftfull landsbygdspolitik och satsning på miljön. Centern har vänt sig till andra grupper. I ett intern dokument från partiets Stockholmsavdelning sägs att man ska inrikta sig på högutbildade innerstadsbor med inkomster över 400 000 kronor De presumtiva väljarna får gärna vara intresserade av sportdykning och segling.
Men rekryteringen kring Stureplan räcker inte för att klara riksdagsplatserna. Det har tydligen Maud Olofsson insett. I en debattartikel i Dagens Nyheter lanserar hon idén att staten ska sälja delar av Vattenfall och använda pengarna för satsningar i Norrlands inland.

Den strategiskt tanken är att Olofsson ska tillfredsställa nyliberalerna, de som vill skapa en nattväktarstat och sälja ut gemensamma egendomar. Men samtidigt är det ett förslag som kan falla i god jord i Norrlands inland, där Centern en gång hade många väljare. Olofsson flörtar åt många håll. Lite desperat är det allt.

Vattenfallkoncernen har omkring
42 000 anställda och moderbolaget ägs till hundra procent av staten. Omsättningen var i fjol 205 miljarder kronor. Det är viktigt att samhället finns med som ägare
i olika samhällsviktiga funktioner, exempelvis energiproduktion. Man behöver inte vara socialist för att hävda det. Franska högerregeringar har envetet slagits för att franska staten ska behålla olika verksamheter. Men den svenska borgerligheten har gått mycket långt i utförsäljning. Det är ideologiska huvudargument: man vill försvaga det allmännas inflytande och öppna marknader för privata aktörer. En annan förklaring är att engångsintäkterna leder till bättre balans i budgeten, något som tilltalar varje finansminister.

De rödgröna kan lova väljarna att behålla Vattenfall i samhällets ägo. Det kan inte högeralliansen.

Maud Olofsson kämpar för sitt politiska liv. Nu flörtar hon samtidigt med nyliberaler vid Stureplan och Gällivarebor för att maximera rösterna.
Men partiets och Olofssons trovärdighet har allvarligt skadats av de stora
positionsförändringarna åt
höger. Det är bara att hoppas att
attacken mot Vatten-
fall leder till att
stödet försvagas
ytterligare. Ju färre
som stöder det
nyliberala partiet,
desto bättre
är det.