Sänkta skatter mot höjda
Bakom Agendas upplägg ligger föreställningen att skattefrågan svävar fritt i luften, utan koppling till det som skatterna finansierar.
De rödgröna partierna bör vägra att diskutera skatterfrågan enligt mediernas ytliga höj-sänk-dramaturgi.
Foto: FREDRIK PERSSON
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Programledaren Anna Hedenmo ställde frågan den till de rödgröna partiernas ledare i SVT:s Agenda nyligen.
Vad var det hon undrade egentligen?
Tagen rakt upp och ned är frågan inte konstig. Svaret är ja, visst kan man det. Det har visat sig i Sverige och i andra länder tidigare.
Men det var ingen rak fråga, utan formuleringen hade en undermening: Att gå fram med krav på höjda skatter måste vara politiskt självmål. Hur kan ni tro att det går att vinna valet på en sådan politik?
Vänsterledaren Lars Ohly svarade i programmet:
"Man kan inte vinna val på att höja skatter, om man stannar där. Vi tar inte ut mer skatter än vad vi behöver."
Då avbröt programledaren raljerande:
"Nä, man får väl nåt för dom, kan man anta..."
Därmed förstärktes bilden av att skatternas storlek är viktigare än vad man gör med skatterna. Målet för de här frågorna var inte att belysa de rödgrönas politik utan att peka ut skattehöjare.
Det är självklart inte fel att Agenda försöker bena ut vilka skatter väljarna kan förvänta sig om de rödgröna kommer till makten och hur det kan påverka medborgarnas inkomster.
Men det går inte att diskutera skatter i ett vakuum. Skatter är ett medel för finansiering av det som vi beslutat oss för att sköta gemensamt. Dessutom kan vi med skatter påverka inkomstfördelningen mellan olika medborgare.
Sänkta skatter säger ju ingenting om väljarna inte samtidigt får veta hur kvaliteten på välfärd, service och verksamheter påverkas.
Blir det färre gamla som får komma ut i friska luften på äldreboendena? Blir barngrupperna på dagis större?
Bakom Agendas upplägg av utfrågningen ligger föreställningen att skattefrågan svävar fritt i luften ovanför alla andra politikområden, utan koppling till det som skatterna finansierar.
Ett sådant perspektiv förytligar debatten och försvårar för väljarna att ta ställning.
Dessutom är det att gå alliansens ärenden.
Allianspartierna vill ju ha en debatt där krav på sänkta skatter utan nyansering ställs mot höjda skatter. Alliansen ska framstå som de generösa skattesänkningarnas jultomte.
Det är en välmående medelklass inskränkta perspektiv som i så fall får sätta dagordningen.
Mona Sahlin bör vägra diskutera skatter enligt mediernas ytliga höj-sänk-dramaturgi. Hon borde ha sagt till Anna Hedenmo:
"Vi tror inte att svenska folket nöjer sig med dagens kvalitet i välfärden. De vill ha en bättre skola, vård och omsorg."
"Om det ska kunna finansieras ansvarsfullt måste också skatterna höjas, framför allt för de som redan tjänar bra."
Välfärd och skatter ska självklart höra ihop, när de rödgrönas politik skärskådas.
Precis som skatter och välfärd hör ihop i granskningen av alliansen.
Därför väntar jag på att höra den här frågan till alliansens partiledare i Agenda:
"Kan man vinna val på att skära i välfärden?"