På insändarsidan i NSD 20 januari skriver S-veteranen Henrik Pekkari om sina upplevelser av partimötena i Pajala under det senaste året.
Hans bild är att de har präglats av ord som ”hat, hot och bort”.
Enligt Pekkari har talare avbrutits med kommentarer som kryddas med svordomar och andra fula ord.
Det är ingen vacker beskrivning av stämningsläget inom socialdemokratin i Pajala.
Så klart ska partiet rymma levande diskussioner om både organisation, kommunpolitik och ledarskap. Men det är inte samma sak som att smutskasta eller försöka tysta den som tycker annorlunda.
Var och en måste kunna framföra sina åsikter utan att mötas av burop eller nedlåtande kommentarer. Det går att diskutera politik i sansade och balanserade former, utan illasinnade personangrepp.
Jag förstår att det finns olika meningar om hur Pajala kommun ska spara. Men det gör inte behovet av saklig debatt mindre.
I NSD 14 januari har kommunchefen Åsa Allan – kallt och utan politiska övertoner – redogjort för det prekära ekonomiska läget.
Hon konstaterar att det är ”ganska stabilt under 2017” förutsatt att alla kommunala nämnder och styrelser håller sina budgetar.
Den rödgröna regeringens välfärdsmiljarder ger Pajala kommun ett tillskott på 8,9 miljoner kronor.
Men pengarna från staten löser inte de grundläggande problemen. De måste hanteras lokalt – av de 33 folkvalda ledamöterna i kommunfullmäktige. Minskande befolkningstal leder till svagare skattekraft, mindre underlag för de kommunala verksamheterna och att de befolkningsrelaterade statsbidragen minskar för varje år som går.
”För 2018 och 2019 behöver vi minska kostnaderna med tio procent av vår totala budget”, lyder det tydliga beskedet från Åsa Allan och kommunledningskontoret.
Visserligen kan man ha olika uppfattningar om hur kommunen ska spara och vem som ska göra det. Men det går inte att komma ifrån de bistra realiteterna.
Oavsett om det är Ulrica Hammarström, Jan Larsson eller någon annan som håller i styråran i kommunhuset kvarstår det dystra ekonomiska läget.
Av det skälet borde alla – oavsett om de är helt nya i S i Pajala eller varit med i partiet i hela sitt liv – måna om ett anständigt debattklimat.
Även om arbetarekommunen i Pajala skulle bestämma sig för att byta ut samtliga namn på S-valsedeln inför valet 2018 kvarstår nämligen en svårhanterlig ekonomisk verklighet.
I ett sådant tufft läge tror jag att socialdemokratin kommer att behöva både sina nya krafter men även dem som representerar erfarenhet och rutin.
”Erfarenhet och förnyelse”, löd budskapet på de socialdemokratiska valaffischerna 1968. Det är en bra paroll även nu.
Det känns inte som en framgångsväg att bara kasta ut alla tidigare S-företrädare och ersätta dem med helt oprövade krafter.
Istället borde inriktningen vara att sy ihop det nya och det gamla. Då kanske det även kan komma något gott ur dagens lokala stridigheter.