Satsa på Norrbotniabanan!
Norrbotniabanan förtjänar inte dagens styvmoderliga behandling.
"Att frakta tusentals ton stålämnen via tåg är bättre för miljlön", säger Kristina Falk, projektledare för Norrbotniabanan, i ett nyutgivet kampanjmaterial från miljöförbundet Jordens Vänner.
Foto: Bengt-Åke Persson
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Kampanjen behövs. Både statsminister Fredrik Reinfeldt, m, och finansminister Anders Borg, m, har uttalat tveksamhet till större investeringar i järnväg.
Ett av de projekt som har haft det extra tungt under Reinfeldt & Borg är Norrbotniabanan, förslaget om en kustjärnväg från Umeå till Haparanda.
Redan före valet stod det klart att de borgerliga var avvisande till Norrbotniabanan.
Folkpartiet och kristdemokraterna gjorde tummen ned för projektet i två riksdagsmotioner (motion 2004/05:T468 respektive motion 2004/05:T459).
I NSD 31 augusti 2006 Reinfeldt ansåg att "det är övermaga att lova spaden i jorden 2010".
Han fick eldunderstöd från gamle högerledaren och partikollegan, tillika SJ-ordföranden, Ulf Adelsohn
"Tag pengarna från Botniabanan och Norrbotniabanan och satsa pengarna i storstadsregionerna istället", krävde Adelsohn.
Även liberala Dagens Nyheter hakade på och deltog i den borgerliga kampanjen mot Norrbotniabanan.
"Mer räls i gott skick där många bor är bättre än att bygga en norrländsk kustjärnväg", skrev DN i sin huvudledare 21 november 2005.
Följaktligen har Norrbotniabanan fått det tuffare efter regeringsskiftet.
I en debattartikel i NSD 9 maj i år konstaterade miljöpartiets Peter Eriksson att "den moderatledda regeringen medvetet och konsekvent skär ned på järnvägen till förmån för investeringar som ökar utsläppen av klimatgaser".
"I stället för en satsning på järnväg har vi fått se en prioritering av dyra motorvägar runt våra storstäder. Mycket medvetet har man flyttat pengar från Banverket till Vägverket. Ett offer är Norrbotniabanan som nu prioriterats ned i framtidsplanerna", skrev Eriksson.
Därför finns det verkligen anledning för Jordens Vänner och andra att plocka fram blåslampan och ställa tuffare krav inför höstens infrastrukturproposition.
Om Sverige ska klara klimatmålen så gäller det att satsa mer på spårbunden trafik. Mycket av det gods som går på vägarna kan föras över till järnväg.
Men Norrbotniabanan är inte bara ett miljöprojekt. Den har även stark uppbackning från regionens näringsliv.
I en debattartikel 2007 krävde fem företrädare för basindustrierna i regionen att "regeringen tar initiativ så att planeringen fortsätter och Norrbotniabanan kan byggas utan fördröjning".
Kravet är begripligt. SSAB, Outokumpu, IKEA, Boliden, Kappa Kraftliner, SCA, Billerud och andra stora företag i norra Sverige behöver järnvägen för att kunna transportera sina produkter och för att stärka sin konkurrenskraft.
Annorlunda uttryckt: Norrbotniabanan är ett projekt som förenar miljönytta med regional utveckling och näringspolitik. Därför förtjänar projektet ett betydligt bättre öde än dagens styvmoderliga behandling.
Det borde vara ett av de projekt som prioriteras absolut högst i höstens infrastrukturproposition.