Se upp för tjuven!

Den här gången kan väljarna bedöma borgarna efter vad de gör och inte bara efter vad de säger.

Per Schlingmann är partisekreterare i Moderata Samlingspartiet.

Per Schlingmann är partisekreterare i Moderata Samlingspartiet.

Foto: Marc Femenia / SCANPIX

Ledare2009-05-13 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Triangulering, berättar uppslagsboken, är en metod att bestämma positionen på en plats utifrån två referenspunkter och avståndet mellan punkterna.
I politiska sammanhang används begreppet för att beteckna när någon stjäl en motståndares frågor genom att lägga sig så nära denne som möjligt.

Moderaternas kampanj om utanförskapet i valrörelsen 2006 är ett exempel på framgångsrik triangulering.
Socialdemokraterna får fortsatt se upp. För nu är tjuven i farten igen.

Den senaste tidens regeringsbeslut om bonusar är förstås triangulering till max. Praktiskt taget över en natt bytte regeringen politik.
Förra året ökade regeringen möjligheterna att ge bonusar i statliga företag. Så sent som i mars i år sa näringsminister Maud Olofsson att bonusar var bra.
Nu gör regeringen helt om och stoppar bonusar i statliga företag och kräver att AP-fonderna agerar för att få bort dem i sina delägda bolag.

I ett huj har regeringen stulit skjortan av de hela tiden bonuskritiska socialdemokraterna (som dessutom får kämpa med fackliga pinsamheter i AMF Pension).
"Idag inser alla att det är fel med höga ersättningar", säger finansmarknadsminister Mats Odell.
Ja, det är möjligt. Men den borgerliga regeringen hör i så fall till de allra sista som nåtts av den insikten. Och när ändrar den sig igen?

Ett annat aktuellt exempel på triangulering är budskapet från moderaternas främsta ideologimakare, partisekreteraren Per Schlingmann och finansminister Anders Borg.
I var och varannan mening talar de om att välfärdens kärna måste värnas. Målet är uppenbart att försöka ta över ytterligare en bit av den socialdemokratiska spelplanen.
När Svenskt Näringslivs Stefan Fölster ironiskt konstaterade att Anders Borg är den bästa finansminister som socialdemokraterna någonsin haft myste säkert den moderata kampanjledningen.
Bättre bekräftelse på att strategin fungerar kunde de knappast få.
Att låtsas vara tuff mot näringslivet passar dessutom den nya strategin perfekt. Fast ekonomiska bidrag från det hållet är man nog beredd att ta emot även fortsättningsvis.
Hur ska då socialdemokraterna möta en motståndare som döljer sig bakom verbala dimridåer?
Det främsta motmedlet är att visa på hur moderaternas politik fungerar i verkligheten.
Snart sagt varje dag ramlar liken ur Mats Odells bonusgarderob. Hårt trängda kommuner och landsting - som organiserar jobben i välfärdens kärna - får kalla handen av de moderata välfärdskramarna medan pengar finns till skattesänkningar.

Alliansens kritik av utanförskapet hade en resonansbotten i starkt ökade förtidspensioneringar och hög arbetslöshet.
Idag sitter de borgerliga partierna själva med ansvaret för de statliga företagen och för fördelningen av resurser till kommuner och landsting.
Väljarna kan den här gången döma efter vad de gör och inte efter vad de säger.