Under Mona Sahlins och Håkan Juholts partiledarår talades det om den socialdemokratiska popcorn-maskinen. Det poppade fram förslag och utspel om allt mellan himmel och jord, vilket gjorde det svårt att se partiets politiska prioriteringar.
Den nya S-ledningen har valt en annan linje.
Ingen kan ha missat att det är jobb- och skolpolitiken som är partiets viktigaste frågor inför valet 2014. S-mantrat om jobb- och skolsatsningar upprepas i tal, debattartiklar och kampanjmaterial.
Mikael Dambergs inlägg i onsdagens partiledardebatt var inget undantag från regel. Huvudbudskapet var att större investeringar i utbildning och sysselsättning måste gå före sänkt skatt.
Bland annat slog han ett slag för fler platser i yrkeshögskolan.
"Yrkeshögskolan är en eftergymnasial utbildningsform som finns i hela landet och kan spela en större roll än i dag", menade Mikael Damberg.
En del tycker att det är visionslöst att tala om jobb- och näringspolitik. Men vad är S-målet om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020 om inte just en vision?
Vi lever i ett land där många har hamnat utanför arbetsmarknaden. Det innebär i sin tur att många människors drömmar och livsprojekt riskerar att krossas.
Den som är arbetslös saknar inte bara inkomst. Hen saknar också arbetskamrater och känslan av spela en roll i samhällsbygget. Den arbetslöse kan bli isolerad och tappa självkänslan.
Det är dessutom inte gratis att låta människor att gå arbetslösa. Neddragningarna i a-kassan och den statliga arbetsmarknadspolitiken innebär inte att kostnaderna för arbetslösheten har försvunnit.
En stor del av kostnaderna för utanförskapet har istället vältrats över på kommunerna.
Socialstyrelsens rapport "Statistik över försörjningshinder och ändamål med ekonomiskt bistånd 2012" är ingen kioskvältare precis. Men den innehåller krassa fakta om dagens Sverige.
46 procent av de 252 763 vuxna som fick ekonomiskt bistånd (socialbidrag) 2012 var arbetslösa.
Det näst vanligaste försörjningshindret var arbetshinder på grund av sociala skäl med elva procent. Tredje vanligast, med sju procent, var sjukskrivning med läkarintyg.
Men trots denna enorma kostnadsövervältring på kommunernas socialkontor är det ändå inte balans i statsfinanserna.
I riksdagsdebatten pekade Mikael Damberg på att Ekonomistyrningsverkets siffror visar att Sverige nu har ett stort underskott i statsfinanserna.
"På bara åtta år har Anders Borg förvandlat ett överskott på 65 miljarder till ett underskott på 87 miljarder", konstaterade Damberg.
Förklaringen är givetvis den borgerliga regeringens skattesänkningspolitik. Skatterna har sänkts med mer än 130 miljarder kronor sedan 2006.
Siffrorna (om antalet arbetslösa, sjukskrivna, socialbidragstagare, utvecklingen i skolan och den offentliga ekonomin) sparkar och är ett underbetyg åt den nuvarande politiken.
Det är inte konstigt att oppositionspartierna leder i opinionsmätningarna inför höstens val. Allt fler väljare börjar se behoven av en ny politik och ett nytt ledarskap.
"Sverige kan så mycket bättre", som Åsa Romson (MP) sa i sitt anförande i partiledardebatten.