Det talas vackert om vikten av att äta lokalproducerat och minska mattransporternas slit på miljön och klimatet. Men Norrbotten är verkligen ingen förebild.
7 av 10 tuggor som norrbottningarna stoppar i sig är importerade. Självförsörjningsgraden är bara 30 procent.
Utvecklingen i bondeledet är inte upplyftande. I slutet av 1970-talet fanns det 1325 mjölkbönder i länet. I dag finns det kvar bara 125 mjölkbönder i Norrbotten.
Vi talar om en omstrukturering av monumentala mått. Livet på den norrbottniska landsbygden har förändrats radikalt på bara några decennier.
"Sista bonden kommer att stänga ladugårdsdörren år 2051 om dagens trend håller i sig", säger företrädare för LRF (Lantbrukarnas riksförbund).
LRF arbetar nu hårt för att bryta mönstret. 8 februari kunde NSD berätta att Luleå snart får en ny livsmedelbutik, "Bondens butik", som kommer att sälja framför allt lokalproducerade kött- och charkprodukter.
LRF:s marknadsundersökningar visar att det finns intresse. 90 procent av hushållen i Luleå vill ha en sådan butik, även om det innebär något högre priser.
Dagens upplysta konsumenter är beredda att betala några tior mer för att få lokalproducerat kött med hög kvalitet och mindre miljöpåverkan.
Vi kan hoppas att den typen av lokala inslag på marknaden även leder till att ICA, Coop och Axfood skärper sig.
De stora livsmedelsjättarna måste bli bättre på att tillhandahålla och skapa utrymme för lokala livsmedelsprodukter i sina butiker.
Men även stat, kommuner och landsting kan göra mer för att stödja lokal produktion. I bland blir den offentliga upphandlingen i Sverige rent absurd.
Först ställer regering och riksdag stenhårda krav på "gladare grisar" och bättre djurskydd i Sverige. Men sedan köper svenska kommuner ändå griskött från Danmark som har svagare djurskydd!
Snacka om att bita sig själv i svansen och slå undan benen för livsmedelsproduktionen i vårt eget land.
Det som kommunerna tjänar på karusellerna förlorar de på gungorna.
Minskad lokal produktion innebär ju också färre jobb och minskade skatteintäkter för svenska kommuner.
Inköpscheferna i kommunerna gömmer sig ofta bakom lagen om offentlig upphandling och EU.
Men LRF påpekar att inget hindrar den offentliga sektorn att ställa höga krav på kvalitet och miljötänk, till exempel att de varor och tjänster som köps ska uppfylla svenska miljö- och djuromsorgsregler.
Bara ett exempel: Kammarrätten gav nyligen Sigtuna kommun rätten att ställa krav på bland annat ekologi, arbetsrätt och djurhållning när kommunen upphandlar livsmedel för sin matproduktion till förskolor, skolor och äldreboenden.
Enligt kammarrätten strider det inte mot lagen om offentlig upphandling eller EU:s direktiv.
Det skulle betyda fantastiskt mycket för den svenska landsbygden och livsmedelsproduktionen, om fler kommuner och landsting följer i Sigtunas fotspår.
Enbart lilla Sigtuna kommun gör upphandlingar för 600-800 miljoner kronor per år!
Med andra ord: Dagens negativa utveckling på den norrbottniska landsbygden är inte ödesbestämd. Det går att göra för mer att stärka den lokala livsmedelsproduktionen.
Siste man ska inte behöva släcka lyset 2051. Det borde finnas en framtid för bönderna i norr även i slutet av det här seklet.