Ledare: Ska C-H från Porjus gjuta olja på vågorna?

Nytt hus, nya ljud.
Det är mindre trafik och fler fåglar.
Men doggen är lite tveksam. Det går säkert över.

Nästa lördag är det bröllop och hovet kan inte klaga på mediabevakningen. I en tidning (Östersundsposten) publicerades teckningar som barn hade gjort inför 19 juni. Jag kom att tänka på Nordkorea och kulten kring Kim Il Sung. Det är samma svassande för eliten.
Socialdemokraterna har alltid haft republikkravet i sitt partiprogram. Men det har aldrig varit läge att driva frågan.
Ska vi riskera pensionerna och sjukvården genom att kräva att kungen ska ersättas av en president? Det har varit frågan som besvarats med ett nej av generationer S-ledare.
Men det positiva är att kungens makt har reducerats och att statschefens uppgifter numera är representativa.

Jag var med på ett tillställning på Dramaten. När kungen kom in reste sig alla och sjöng Kungssången. Men de socialdemokratiska politikerna, utom Björn von Sydow, sjöng inte med. En liten markering.
Nu är nog monarkin tryggad för det kommande halvseklet. Det ska inträffa något extraordinärt för att S ska lägga fram ett förslag om att en president ska vara statschef. Men man kan ju alltid knipa igen när Kungssången sjungs...

Jag trodde aldrig att apartheidregimen i Sydafrika skulle släppa makten utan väpnad kamp. Många spådde ett storkrig i den stora afrikanska staten. Men så lyckades man att komma överens.
President F W de Klerks insåg att även hans väljare hade allt att vinna på en fredlig uppgörelse. Nelson Mandela frigavs efter ett kvartssekel i fängelse och hans ANC vann en jordskredsseger i det fria valet 1994.

Redan i slutet av femtiotalet förekom solidaritetsaktioner för Sydafrikas svarta och Sverige var pådrivande då det gällde försöken att inleda en bojkott mot rasiststaten. Pengar slussades från den svenska arbetarrörelsen till ANC och andra som kämpade mot förtrycket. Moraliskt var det helt rätt att försöka isolera Sydafrika och förhoppningsvis ledde politiken till att apartheidregimens tid blev kortare.
Att få arrangera ett världsmästerskap i fotboll är stort. Det är första gången VM avgörs i Afrika och det kan ha betydelse för hela kontinenten.

Kostnaderna för arenor och hotell är svindlande men förhoppningsvis ska det vara kloka investeringar. Och att utesluta fattiga från arrangörskapet kan ju inte vara vettigt, i så fall skulle ju inget afrikanskt land kunna få värdskapet.
Ibland är det roligt att ha fel. Det blev inget storkrig i södra Afrika. Hoppas nu att det blir fina mästerskap, trots att Sverige inte är med. Nationalistiskt inriktade medborgare kan ju heja på Elfenbenskusten och Nigeria, som ju har svenska ledare.

Oljeutsläppen i Mexikanska Golfen är en naturkatastrof och har lett till en politisk kris för president Barack Obama. I det land där många vill minska centralmaktens inflytande klagas det över att presidenten ingripit för lamt och för sent. Men kritiken måste i första hand riktas mot det brittiska oljeföretaget BP och Obamas kritik mot firman är högst motiverad.
Carl-Henrik Svanberg, född i Porjus 1952, är ju ordförande i BP. I en del svenska medier har man ägnat större intresse åt Svanbergs framtid än åt Floridakustens framtid.
Svanberg var så passiv i början att man kunde misstänka att hans dörr gått i baklås (han var tidigare chef för låsfirman Assa så jag kunde inte låta bli...).
Kanske en del i USA lär sig att ett starkt samhälle måste övervaka de kapitalistiska företagen. Vill man ha en ren kust så kan företagen inte bara se till ren vinst.

Hoppas ni får en fin junihelg. Leve republiken!