Ska fjällen förbli fjäll?
EU-mötet i Åre var ett slags taktikmöte inför FN:s stora miljömöte i Köpenhamn i december. Då ska världens länder enas om att minska utsläppen.
Foto: FREDRIK SANDBERG / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Konferensdeltagarna fick kanske en del att tänka på när de reste till Tännforsen och andra natursköna platser i värdkommunen.
EU-mötet var ett slags taktikmöte inför FN:s stora miljömöte i Köpenhamn i december. Det är ju då det ska hända: världens länder ska enas om att minska utsläppen.
Stats- och regeringscheferna har beslutat att EU skall bidra med en 30-procentig minskning av utsläppen till 2020, jämfört med 1990. Men då krävs också jämförbara insatser från övriga i-länder, exempelvis USA, och åtaganden från de snabbt växande ekonomierna, exempelvis Kina och Indien.
- EU har tagit ledningen genom att presentera det mest ambitiösa målet som någon ländergrupp satt upp. Vi kommer nu fram till Köpenhamn ta ledningen för att skynda på tempot i förhandlingarna. Andra länder behöver följa EU och göra mer. Gapet mellan vad vetenskapen kräver och buden som ligger på bordet är alldeles för stort, sa den svenska miljöministern Andreas Carlgren (C).
Nu är det ett taktiskt spel. Några länder vill ändra basår för beräkningarna, från 1990 till 2005. Och en del utvecklingsländer säger ungefär så här: "När ni i den rika världen byggde upp era ekonomier fanns inga restriktioner, nu när vi ska bygga upp våra ekonomier blir det omfattande begränsningar."
EU bidrar till detta taktikspel genom att villkora sina utsläppsbegränsningar. Man begränsar, men bara under förutsättning att andra också gör det. Det vore rakare att säga att det blir en begränsning i EU-länderna, oavsett vad andra kommer fram till. Nog skulle det öka pressen på regimer som vill tumma på målen och försöka smita undan ansvar. Dessutom har ju de ekonomiska framgångarna i EU-länderna kunnat ske genom att miljön har belastats. Därför är det rimligt att industriländerna går först då det gäller utsläppsbegränsningar.
- Det är hur många miljoner eller miljarder ton länderna minskar utsläppen, som räknas, säger Zammit Cutajar, den ambassadör som leder den arbetsgrupp som har ansvaret att formulera nya miljömål.
Och det är riktigt. Men ibland får man en känsla av att utspel om beräkningsgrunder, startår och procentsatser mest syftar till att förvirra opinionen och säkerställa att det egna landets industri kan tuffa på som tidigare.
Köpenhamnsmötet är viktigt. En anledning till att man kan känna större optimism om en framgång är regimskiftet i USA. President George W Bush, som hade ett förflutet i oljeindustrin, var länge genuint ointresserad av miljöfrågor, ungefär som Fredrik Reinfeldt. Men med Barack Obama har det skett en förändring. Han tillhör ju samma parti som miljögurun Al Gore. Utsikterna är stora att EU och USA kan samsas om huvuddragen och dra med sig många fler länder och sammanslutningar.
Så det finns trots allt hopp om att fjällen ska förbli fjäll.