I en riksdagsdebatt med infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) 24 maj lyfte S-riksdagsledamoten Leif Pettersson på nytt kravet på Norrbotniabanan, det vill säga en ny kustjärnväg mellan Umeå och Luleå.
Pettersson pekade på tågurspårningen i början av maj på norra stambanan mellan Storsund och Koler, söder om Älvsbyn, som skapade stora störningar för både näringslivet och vanliga resenärer i norr.
Pettersson exemplifierade med ståljätten SSAB som fraktar 6000 ton stål varje dygnet.
”För att få fram produkterna från SSAB i Luleå till Borlänge blev SSAB tvunget att frakta med båt och med merkostnader på många miljoner kronor”, konstaterade han.
SSAB är inte ensamt att behöva ett fungerande transportsystem.
Regionen rymmer ett stort antal exportindustrier som är beroende av att transporterna fungerar snabbt och effektivt.
Som ett pärlband längst kusten i norra hörnet av Bottenviken ligger ett antal tunga industripjäser: Boliden i Skellefteå och Outokumpu i Torneå samt pappersbruken i Obolla, Piteå, Munksund och Karlsborg.
Det är företag som inte genererar jobb och inkomster inte bara för Norrland, utan för hela det svenska folkhushållet. Även Täby, Solna och Nacka är beroende av exportinkomsterna från de internationellt konkurrenskraftiga industrierna i norr.
Därför ligger det i hela Sveriges intresse att utveckla infrastrukturen i norr och bygga Norrbotniabanan.
Det räcker inte bara med att rusta Malmbanan och annan gruvrelaterad infrastruktur. Om näringslivet i norr ska kunna behålla konkurrenskraften krävs det satsningar även på andra delar av transportsystemet.
Efter interpellationsdebatten i riksdagen var Leif Pettersson besviken på beskeden från Elmsäter-Svärd.
”Regeringen prioriterar inte och tänker inte prioritera byggandet av Norrbotniabanan oavsett hur mycket verkligheten visar behovet och nödvändigheten av detta. Svaret som statsrådet lämnar ger ett tydligt besked att den som vill att Norrbotniabanan ska byggas måste rösta på Socialdemokraterna i nästa val”, säger han.
Tyvärr ligger det mycket i det. Vi var en del som trodde att även en blå regering skulle begripa värdet av Norrbotniabanan. Den är ju ett fint närings- och tillväxtpolitiskt projekt.
Men sedan regeringsskiftet 2006 har projektet sjunkit allt längre ned på den trafikpolitiska dagordningen.
Nu gäller det emellertid att norra Sverige, kommuner, näringsliv, fack och andra samhällsaktörer fortsätter att hålla grytan kokande.
Trafikverkets plan för perioden 2014-2025 befinner sig ute på remiss. Våren 2014 ska regeringen lägga en skrivelse på riksdagen.
Därför gäller det att fortsätta trycka på och tala om värdet av Norrbotniabanan. Skam den som ger sig!