28 april håller anrika Luossavaara-Kirunavaara Aktiebolag, LKAB, sin årsstämma i Vetenskapens Hus i Luleå.
En av punkterna på dagordningen är valet av styrelse för den statliga gruvkoncernen.
Valberedningen aviserar en förändring. Tidigare SVT-chefen Eva Hamilton föreslås ersätta gamla näringsministern Maud Olofsson (C).
Det är ett bra val. Eva Hamilton var en kompetent SVT-chef och har god erfarenhet av att leda stora och komplexa organisationer.
Dessutom har hon redan hunnit lära sig en del om förhållandena i Kiruna och Malmfälten som ledamot i styrelsen för Radiotjänst.
Men det finns andra saker i valberedningens förslag som stör.
För första gången på länge finns det (bortsett från arbetstagarrepresentanterna) ingen ledamot i LKAB:s styrelse med kopplingar till Norrbotten.
De föreslagna styrelseledamöterna är uteslutande styrelseproffs med basen i södra Sverige.
Det är ett avsteg från en gammal god princip. Under årens lopp har det alltid funnits en eller par ledamöter i LKAB-styret med förankring i regionen.
Dit hör bland andra personer som Curt Boström, Per-Ola Eriksson, Stina Blombäck, Mona Blom, Margareta Jonsson och Anders Sundström, som samtliga har ingått i LKAB:s styrelse vid något tillfälle.
Men den här gången verkar det inte bli någon norrbottnisk representation alls.
Tyvärr ser det lika illa ut även i andra statliga företag med kopplingar till Norrbotten.
Till exempel saknar energijätten Vattenfall, som har själva basen för sin verksamhet i Lule älv, styrelserepresentation från Norrbotten.
Exemplifieringen kan förlängas med andra tunga statliga aktörer som SJ, Green Cargo, Almi, Lernia, Apoteksbolaget ...
Anna-Stina Nordmark Nilsson (C), Piteå, som ingår i Sveaskogs styrelse, är undantaget som bekräftar den trista regeln.
Norrbotten är åsidosatt i de statliga bolagsstyrelserna.
Den nya rödgröna regeringen har bättre förankring i norra Sverige än den tidigare alliansregeringen.
Flera statsråd, inklusive regeringschefen själv, har starka band till Norrland.
Det har känts som att nye statsministern Stefan Löfven velat göra upp med Stockholmsfixeringen under Fredrik Reinfeldts regeringsår.
Men 08-dominansen i de statliga bolagsstyrelserna verkar bestå – i vissa fall förstärkas – under vårens bolagsstämmor.
Det är illa. I den statliga bolagssfären finns cirka 50 hel- eller delägda företag.
Det handlar om verksamheter som har betydelse för hela Sverige – inte bara Mälardalen.
Jag säger inget om att Norrbotten saknar representation i styrelsen för Operan.
Men det är dåligt att det inte finns någon från norr i styrelserna för LKAB och Vattenfall, bolag med stora intressen i regionen.
Näringsminister Mikael Damberg och hans kollegor måste verka för en bättre regional förankring i de statliga bolagsstyrelserna.
Den nya regeringen måste inte bara i ord utan också i praktisk handling visa att den är hela landets regering.