Skurkarna flinar åt oss
År efter år tillåts blufföretag att terrorisera ärliga företagare och människor. Varför gör inte regeringen något?
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Svindla en bank på 100 miljoner kronor och det är stor chans att du klarar dig och kan leva livets glada dagar.
Ja, så kan man raljera.
Men den raljanta jämförelsen berör ett verkligt problem. Rättvisan i Sverige och många andra länder är bara delvis blind.
Ett ekonomiskt brott som begås med hjälp av pistolattrapp bedöms för det mesta som mycket allvarligare än ett genomfört med hjälp av dator och en Parker-penna.
Den här värderingen gör sig gällande inte bara när det gäller påföljder för allvarliga brott utan också i samhällets handfallenhet inför det mindre ekonomiska skojeriet.
År efter år kommer larmen från små och medelstora företag om bedrägeri med falska fakturor.
Nu har bluffandet tagits till ytterligare en nivå. Bluffakturorna skickas vidare till kronofogden, som utan kontroll av om fordran är korrekt börjar driva in beloppet.
Småföretagare - som är livrädda för att få sin kreditvärdighet naggad i kanten av en betalningsanmärkning - skräms att betala, trots att de inte är skyldiga ett öre.
Ett annat exempel är hur lätt det är att "kapa" en fastighet.
Inskrivningsmyndigheten kontrollerar inte att inskickade köpehandlingar är korrekta. Gamla ägare underrättas inte när ny lagfart tas ut på ett hus.
Istället tvingas de lurade till en lång juridisk process för att få tillbaka den fastighet som de i själva verket redan äger.
Den gemensamma nämnaren för dessa skumraskaffärer är att de bygger på föreställningen om en "hederskultur". Affärsmän emellan uppträder man hederligt, tanken att någon skulle missbruka systemen finns inte.
Svensk Handels karismatiske säkerhetschef Dick Malmlund har blivit något av en seriefigur i TV-nyheterna med sina krav på hårdare tag mot fakturaskojarna.
"Det är märkligt är att samhället aldrig lyckas hindra den här typen av verksamhet. År efter år tillåts blufföretag att terrorisera ärliga företagare och människor genom att skrämma dem till att betala skulder de inte har", sa han.
För fyra år sedan.
Idag är läget precis lika illa, om inte värre.
Varför gör inte regeringen något? Även den skrattande småföretagarministern borde för en gångs skull kunna hålla sig allvarlig.
Förklaringen är både juridisk och politisk.
För att sätta stopp för de här missbruken krävs lagändringar som betyder - ja, just det - fler regleringar. Och det är ju inte särskilt populärt hos en småföretagarminister som i valrörelsen lovade att göra rent hus med krånglet.
Det är lätt att säga enklare regelverk, betydligt svårare att åstadkomma det.
Djävulen ligger i detaljerna. Vilka regler? Hur? Och vad blir då konsekvensen?
En realistisk prognos blir tyvärr därför att Dick Malmlund har att se fram emot ännu fler TV-intervjuer. Och skurkarna kan fortsätta att flina det etablerade samhället rakt i ansiktet.