Den 9 maj gjorde partipolitiskt oberoende Europaportalen en genomgång av de svenska EU-parlamentarikernas aktivitet under den gångna mandatperioden.
Europaportalen har valt ut sju mätbara parametrar – bland annat antal resolutioner, inlägg i plenum, muntliga frågor, yttranden och betänkanden som föredragande.
Två ledamöter sticker ut – Sverigedemokraterna Peter Lundgren och Kristina Winberg. De har klart lägst aktivitet av samtliga svenska ledamöter.
Det är en viktig varuupplysning till väljarna inför söndagens val.
SD har ett högt tonläge mot andra partier. Men deras egna insatser imponerar inte.
Det borde leda till viss eftertanke bland dem som röstat eller överväger att rösta på SD.
Är det så här SD-väljarna vill ha det? Ledamöter som uppbär väldigt generösa arvoden men gör få avtryck i verkligheten och sitter på händerna mest hela tiden?
Det är i så fall en väldigt dålig investering av SD-väljarna.
Sverige behöver aktiva och engagerade parlamentariker i Bryssel och Strasbourg – inte passiva knapptryckare.
Europaparlamentets beslut har stor betydelse för den lokala verkligheten.
SKL (Sveriges kommuner och landsting) beräknar att omkring 50 procent av besluten i kommunfullmäktige påverkas av EU-beslut direkt eller indirekt. Några exempel:
• EU:s regler för offentlig upphandling styr hela den kommunala organisationen.
• EU har mål som styr kvaliteten på dricksvatten och mätning av badvattenkvalitet.
• Vilka kemikalier som är förbjudna styrs till stor del av den europeiska kemikalielagstiftningen.
• EU har tydliga regler för luftkvalitet.
Således är det inte oviktigt vilka svenska folket skickar till EU-uppdragen under kommande fem år.
Det är tunga och ansvarsfulla arbetsuppgifter som har stor betydelse för hur det blir med miljö, arbetsrätt, konsumentfrågor och mycket annat i våra vardagsliv.
Det råder dessutom ingen tvekan om att enskilda ledamöter kan göra skillnad och leverera resultat.
Det finns flera goda exempel i S-gruppen. Tag bara Marita Ulvskogs engagemang mot cancerframkallande ämnen i arbetslivet. Eller Jytte Gutelands insatser för utsläppshandeln i EU. Eller Anna Hedhs arbete för att lyfta jämställdhetsfrågorna i Europaparlamentet.
Tydliga är även de ideologiska skiljelinjerna mellan partigrupperna.
Det är ingen slump att KD-ledamoten Lars Adaktusson röstat emot rätten till abort hela 22 gånger i Europaparlamentet. Det säger något om hans och Kristdemokraternas syn på jämställdhet och kvinnors rättigheter.
Det är heller ingen tillfällighet att de borgerliga partierna, med viss variation, röstar emot förslag för att stärka skyddet för arbetstagarna på EU:s inre marknad.
Oberoende av om omröstningarna har gällt det sociala protokollet, det nya utstationeringsdirektivet eller arbetsvillkorsdirektivet så har de svenska högerpolitikerna konsekvent gått emot förstärkningar av arbetsrätten på EU:s inre marknad.
Friheten för kapitalägare och företag – inte tryggheten för löntagarna – har varit det viktiga för M, KD och SD.
Den i veckan så omskrivne sverigedemokraten Peter Lundgren stoltserar gärna med att han jobbat som lastbilschaufför. Men när det kommer till kritan så har han röstat emot en rad förbättringar för transportarbetarna. Lundgren har röstat:
• Nej till längre raster för lastbilsförare.
• Nej till färre körtimmar per dag för lastbilsförare.
• Nej till lastbilsförares rätt att sova någon annanstans än i hytten på helger.
I Europaparlamentets transportutskott röstade Lundgren dessutom ja för en liberalisering av bussmarknaden inom EU, vilket riskerar att leda till lönedumping även bland busschaufförerna.
Det visar vikten av att människor inte bara röstar utan också att de röstar rött i söndagens val.
Det spelar roll om det blir en socialdemokrat som LO-kandidaten Johan Danielsson eller en sverigedemokrat som Peter Lundgren som tar säte i parlamentet.