Ledare: Socialdemokratin behöver förnyelse

En diskussion om socialdemokratins framtid kan inte bara handla om vad som hänt eller inte hänt under den senaste tiden. Socialdemokraterna har haft en lång resa med minskat väljarstöd. Kort sagt tror jag att samhällsförändringarna och värderingsförskjutningarna har gått snabbare och djupare än socialdemokratin förmått att ta till sig.

Jag växte upp i ett arbetarhem. Att jag sökte mig till socialdemokratin i mitten av 60-talet var inget konstigt. Men det var inte bara tradition. Jag lockades av ett parti med starka och tydliga värderingar som frustade av framtidsoptimism.
Jag såg modernisering och utveckling av Sverige. Jag tror att färre uppfattar socialdemokratin på samma sätt idag. Det finns för många exempel där socialdemokratin "tvingats" acceptera viktiga förändringar. Exemplen är många, alltifrån friskolor till jobbskatteavdrag.
Det är ingen bra strategi att möta framtiden genom ständiga reträtter. Det blir som att backa in i framtiden.

När socialdemokratin blev ett 40-procents parti var det kraven på rättvisa och kampen mot skriande klassorättvisor som skapade stödet.
Efter andra världskriget stod Sverige oförstört. Folkrörelserna var en stark kraft och välfärden byggdes ut i rasande takt. Kvinnorna stormade ut på arbetsmarknaden, tillväxten var god och skatterna höjdes i snabb takt.
Sverige blev en framgångssaga och tilltron till kollektiva lösningar var stark. Socialdemokratin byggde landet.

Men framgångarna skapade och skapades av djupgående förändringar i samhället. Ny kunskap och ny teknik drev fram stora förändringar i arbetslivet. Tjänstesektorn expanderade kraftigt. Många fler fick bra utbildning. Befolkningsomflyttningen fortsatte. Kraven på specialisering och kompetens ökade och konkurrensen blev global.
Redan under 70-talet började problemen växa. Under 80-talet blev problemen med att finansiera välfärden påtagliga och förstärktes under 90-talet. Besparingar och omstruktureringar inom välfärdssektorn blev en tvingande nödvändighet.
Omfattande kriser skakade om tillvaron och tvingade fram dramatiska förändringar. Det gamla receptet med snabba offentliga utgiftsökningar som betalades med tillväxt och skattehöjningar hade i allt väsentligt tjänat ut.
Politiken kunde inte längre vara alla goda gåvors givare. Klyftorna växte och segregationen tilltog. Vi höll fast vid det gamla för länge och förnyade för lite. I den utvecklingen förlorade socialdemokratin initiativet och kampen om tankarna och idéerna. Marknaden, nyliberalismen och senast moderaterna tog över stafettpinnen.

Den globala konkurrensen har redan flyttat ut stora delar av varuproduktionen från Sverige. Förändringarna i arbetslivet kommer att fortsätta. Det gamla kommer inte tillbaka. Det nya samhället behöver nya lösningar.
I det nya finns inget utrymme för statsfinansiella äventyr. Stora budgetunderskott och finansiella bubblor bestraffas brutalt. Det träffar de som har minst hårdast.

Naturligtvis har utvecklingen påverkat värderingarna i samhället. Vi har sett en upplösning av tidigare kollektiva identiteter. Individen tar större plats, kräver större möjligheter att utforma sina livsval.
Jag tycker att den ökade individualismen är positiv. Ett tecken på att välfärdspolitiken har lyckats - friheten har ökat. Glädjande nog finns det fortfarande ett starkt stöd för en välfärdspolitik grundad på rättvisa och solidaritet men allt fler vill se valfrihet och konkurrens för att utveckla kvalitet och effektivitet inom välfärdssektorn.

Ofta hör jag socialdemokrater hävda att ökad valfrihet och privata inslag inom välfärdssektorn skapar orättvisor. Visst, det kan bli så. Vi har redan sett många exempel. Den risken kan dock påverkas av hur man utformar valfriheten.
Det är en utmaning som socialdemokratin bör göra till sin. Vem skall driva välfärdens förnyelse om inte socialdemokratin? Det duger inte att avvisa eller motarbeta ökad valfrihet inom välfärdssektorn.

Balansen mellan rättvisa och frihet har alltid varit en krävande fråga för socialdemokratin. Frihet är inte bara frihet från förtryck, fattigdom och klassorättvisor utan också ökade möjligheter att påverka sitt liv och sina livsval. Frihet är individuell.
I alla framgångsrika samhällen ökar kraven på frihet att välja. Utmaningen är att förena ökad frihet för individen med rättvisa och minskade klyftor i ett samhälle där stora förändringar driver fram som hårda oktobervindar över fjärden utanför mitt fönster. Den utmaningen söker ett tydligt socialdemokratiskt svar.