För 20 år sedan var du, Pierre Schori, värd för ett dialogmöte mellan baltiska och västeuropeiska politiker på Rönneberga kursgård på Lidingö. Varför?
"Den baltiska frihetskampen hade hamnat i skuggan av de stora världspolitiska frågorna just då, Tysklands enande och det första Gulfkriget. Anita Gradin, Sveriges representant vid regeringskonferensen om stöd åt Östeuropa i Bryssel i juli 1990, var t ex den enda där som talade om de baltiska republikerna. Det fanns också en rädsla i regeringskretsar i Europa och USA för att olika sovjetiska delrepubliker skulle falla som dominobrickor sedan Litauen deklarerat sin självständighet 11 mars 1990 och därigenom också fälla perestrojkans upphovsman Gorbatjov. Rönnebergamötet blev det första i sitt slag mellan företrädare för europeiska regeringspartier och de baltiska ledningarna, och det skapade en ny förståelse för de senares kamp. Seminariet fick emellertid avbrytas brådstörtat på morgonen efter dess start, 19 augusti 1991, då kuppförsöket i Moskva inletts. Den 27 augusti meddelade statsminister Ingvar Carlsson att Sverige erkände de tre baltiska ländernas självständighet."
Varför dröjde socialdemokratiska regeringens erkännande av de baltiska staterna ett och ett halvt år efter Litauens självständighetsförklaring? Var det av hänsyn till Sovjetunionen?
"Nej inte i vårt fall. Vi försökte dock behålla de diplomatiska och politiska möjligheterna att påverka den sovjetiska stats- och partiledningen. Och trots den häftiga debatten om erkännandefrågan rådde det politisk enighet. I maj 1990 skrev ett enhälligt utrikesutskott om samlingsregeringens de facto erkännande av den sovjetiska annekteringen av de baltiska staterna 1940, att samlingsregeringens uppgift varit att "värna vitala svenska intressen i en tid, då alla folkrättsliga grundsatser brutits genom angreppen på tre av våra nordiska broderfolk".
I mars samma år hade Ingvar Carlsson efter hörande av utrikesnämnden förklarat att Sverige bejakade det litauiska folkets självständighetsförklaring och strävan att utöva sin rätt till nationellt oberoende genom bildande av en egen självständig stat.
I januari 1991 öppnades baltiska informationskontor i Stockholm på initiativ av utrikesminister Sten Andersson. Samma månad gick sovjetiska kommandostyrkor till blodiga angrepp mot civila i Vilnius och Riga. Ingvar Carlsson och Sten Andersson fördömde massakern vid möten på Sergels torg respektive Norrmalmstorg.
Regeringen skickade UD:s kabinettssekretare, d v s mig, till de tre baltiska staterna 24-26 januari för att uttrycka Sveriges solidaritet och diskutera stödåtgärder."
Vid återkomsten till makten 1994 skrev socialdemokratiska regeringen i sin regeringsförklaring "De baltiska ländernas självständighet är en första prioritet för svensk utrikespolitik". Vad innebar det?
"Regeringen Carlsson var mycket aktiv under baltiska frihetskampen. Birgitta Dahl avlade som första statsråd efter andra världskriget ett ministerbesök i Baltikum i september 1989. Det var fyra månader efter att folkfronterna i de tre länderna bildat det Baltiska rådet. Ingvar Carlsson stod värd för en konferens i Ronneby om Östersjöns miljö i september 1990. Med diplomati lyckade vi få med baltiska utrikesministrarna dit utan att ingå i sovjetiska delegationen som Moskva krävt.
Carl Bildt som statsminister från hösten 1991 tog över och fortsatte de svenska insatserna, och Ingvar Carlsson byggde vidare på egna och Bildts insatser vid återkomsten till regeringen 1994, vilka sammantaget byggde på en konsekvent och konkret politik till stöd för Baltikum."
Bildt och moderaterna har fått ryktet att ha gått före och varit mer aktiva i Baltikumsamarbetet, medan socialdemokraterna har sagts varit mer passiva och mindre intresserade. Vad säger du om det?
"Det stämmer inte. Bildt gjorde flera goda insatser. Vårt stöd inleddes på partisidan under 1960-talet och uppgick till flera miljoner kronor. Vi stödde estniska s-partiets organ SIDE och lettiska s-partiets BRIVIBA som informerade om förhållandena såväl i Baltikum, Sverige som i övriga världen."
Hur ser du på Sveriges relationer till de baltiska länderna idag?
"Jag tror att de baltiska länderna är mycket nöjda över vad de åstadkommit på kort tid. De är integrerade i europeiska samarbetet som medlemmar i EU och ser sig som tryggare än någonsin efter inträdet i NATO. De nordiska länderna bör skärpa sitt samarbete nu när många EU-länder befinner sig i ekonomisk kris. Den rapport Norges tidigare utrikesminister Thorvald Stoltenberg lagt fram till de nordiska regeringarna borde kunna ge en nytändning för det nordiska och östersjöiska samarbetet."