De kämpar i motvind. Somliga med utvisningshot ständigt närvarande, andra med en osäker bostadssituation.
De med störst otur får hantera båda delarna. De är femton år och kämpar kanske mest av allt med betygen för att komma in på gymnasiet.
Många av eleverna kommer från studieovana hem, andra har största utmaningarna med språket.
Här går mindre än hälften av eleverna vidare till gymnasiet. Här är det långt till RUT-subventionerad läxläsning.
De här barnen och skolorna finns överallt i landet.
Södertälje är ett exempel. Här har man dock lyckats vända en utveckling av sjunkande betyg genom att prioritera skolan.
Det har bland annat införts ett tvålärarsystem på flera skolor. Antalet nyanlända elever har ökat samtidigt som betygen gått upp – mycket tack vare ökad vuxen närvaro. Södertäljes prioritering är klok, både på kort och lång sikt.
Det finns tydliga paralleller mellan livschanser och möjligheten till gymnasieutbildning.
Har du slutfört gymnasiet visar statistiken att du lever längre, mår bättre och har större möjligheter på arbetsmarknaden.
I Sverige går utvecklingen åt fel håll. Likvärdigheten i skolan minskar och föräldrarnas utbildningsnivå blir allt mer avgörande för barnens chanser i livet.
Här finns inga enkla lösningar, men det gör kommunernas insatser desto viktigare.
Ordförande för utbildningsnämnden i Södertälje, Elof Hansjons (S) menar att framgången berott på riktade satsningar.
”När vi haft möjligheten att satsa extra, då har vi lagt resurserna på skolan. Det är otroligt viktigt att fånga upp nästa generation för att bygga ett samhälle och en stad på sikt”, säger han.
Det är inte bara nyanlända som får extra stöd, utan alla elever i skolor – där målet är att kompensera för sociala faktorer.
”Det handlar om att använda skolans befintliga resurser smartare. Oavsett om barnen är nyanlända eller inte. De har i grunden samma behov som alla barn. God kontakt med lärare och vuxna i klassrummet”, framhåller Hansjons.
Medan likvärdigheten i landet minskar mellan skolorna, tar ideella krafter större plats. Läxläsning i utsatta områden och stöd till elever efter skoltid.
Det är positivt att skolorna öppnar sina dörrar för detta. Den vuxna närvaron är helt avgöranden – det har även de förstått.
Samtidigt kan inte vi inte lägga allt hopp om en likvärdig skola på frivilliga krafter och sponsring från näringslivet.
Det yttersta ansvaret ligger på politiken. Det har Södertälje lyckats visa.
De modiga femtonåringarna som kämpar för sin framtid har inget behov av läx-RUT.
De behöver en politik som ser att det är de som bygger vårt samhälle.