När Göran Persson valdes som socialdemokratisk partiordförande 1996 lanserade han målet om att halvera den öppna arbetslösheten inom fyra år. Då var den öppna arbetslösheten åtta procent.
Många hävdade att det var orealistiska drömmar.
”Att arbetslösheten skulle minska till fyra procent år 2000 är lika troligt som att böckling ska bli världens favoritmat”, sa till exempel Lars Tobisson (M).
Det skulle inte gå att minska arbetslösheten under fem procent, utan att inflationsbrasan tog fart, hävdade vissa nationalekonomer.
Men den öppna arbetslösheten pressades ned – samtidigt som Sverige behöll en låg inflation. Tobisson och landets högerekonomer fick fel.
I ett panelsamtal vid helgens S-distriktskongress i Luleå påminde LO:s Tobias Baudin om denna sedelärande historia om böcklingen och jobben.
Det är inte ödesbestämt att 400 000 svenskar ska gå arbetslösa. Det är möjligt att pressa ned arbetslösheten.
”Målet om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020 är realistiskt”, underströk Baudin.
Socialdemokraternas finansministerkandidat Magdalena Andersson, som gästade kongressen, höll med.
”Varför skulle inte Sverige kunna ha en arbetslöshet på samma nivå som Österrike?”, undrade hon retoriskt.
Nej, det är verkligen ingen omöjlighet att göra Sverige till ett mönsterland för sysselsättningspolitiken i EU.
I dag ligger arbetslösheten i Österrike, som har bäst arbetsmarknad av de 27 EU-länderna, på 4,8 procent.
Men om Sverige ska nå dithän (och ännu längre på vägen mot full sysselsättning) krävs en radikal omläggning av politiken.
Borgarnas skattesänkningsrecept har bevisligen inte funkat.
I sitt tal utvecklade Magdalena Andersson det socialdemokratiska alternativet i jobbpolitiken.
Hon talade om en aktivare näringspolitik, om ett kunskapslyft för arbetsmarknaden samt behovet av större investeringar i bostäder, bredband och järnvägar.
”Vi föreslår bland att första sträckan av Norrbotniabanan ska börja byggas”, sa hon och fick applåder av kongressombuden.
Bra. Men det kommer att krävas mer för att nå sysselsättningsmålet. Magdalena Andersson bör även ta fasta på förslagen från LO-håll.
LO-ekonomerna har föreslagit ett stimulanspaket på sammanlagt 70 miljarder kronor för att pressa ned arbetslösheten.
Det är väldigt mycket pengar. Men det är inte heller gratis för stat och kommuner att låta 400 000 svenskar gå utan jobb.
Därför går det inte att betrakta satsningar på jobbpolitiken som en utgift eller kostnad.
Fler människor i arbete är en investering i ett bättre samhälle och en bättre ekonomi för stat och kommuner.
Av det skälet får Magdalena Andersson inte spara jobbkrutet i ladorna, om hon blir finansminister efter höstens val. Det måste användas.