Stockholms läns landsting har borgerligt styre. Landstingsråd är Torbjörn Rosdahl (M) och Ella Bohlin (KD).
Men i landstingsstyrelsens arbetsutskott finns även en 2:e vice ordförande som är socialdemokrat – oppositionsrådet Erika Ullberg.
Det goda demokratiska syftet är att även den politiska oppositionen ska ha insyn i beredningen av alla tunga ärenden.
I Norrbotten har de styrande rödgröna partierna och Moderaterna varit inne på att skapa en liknande modell.
Men problemet är att den övriga oppositionen (Sjukvårdspartiet, Centern och Folkpartiet) sparkar bakut.
Den ser spöken mitt på ljusa dagen och tror att gruppledaren Mattias Karlsson (M) sålt sin själ till den rödgröna landstingsledningen.
Men den som studerar hur det fungerar i andra landsting behöver inte bekymra sig för att oppositionen slutar att vara opposition bara för att den kommer in tidigare i beslutsprocessen.
Erika Ullberg (S) är fortfarande i opposition mot den borgerliga ledningen i Stockholm. Men tidigare och bättre insyn i beredningen av alla komplexa landstingsärenden ger henne större möjligheter att bedriva en kompetent och konstruktiv oppositionspolitik.
Ökad kunskap ger helt enkelt bättre oppositionspolitiker.
I Norrbotten har det dessutom under många år funnits en debatt om att för mycket makt finns samlad hos de styrande i landstinget.
Gång på gång har vi kunnat höra oppositionspolitiker beklaga sig över att de inte fått information eller blivit informerade för sent om förändringar.
Därför borde det ligga även i oppositionens intresse att ta plats i landstingsstyrelsens presidium och få bättre inblick i vad som är på gång.
Ungefär så tycks även Mattias Karlsson och hans parti ha resonerat. Men tyvärr tänker C, FP och NS i andra banor.
Därför kan man förstå att nya landstingsrådet Maria Stenberg (S) är mycket förvånad och nu drar tillbaka förslaget om en 2:a vice ordförande.
”Det finns ingen anledning för oss som sitter i majoriteten att tvinga på dem någonting de inte vill ha”, säger hon helt riktigt.
Det är också oppositionspolitikerna själva som förlorar på den här besynnerliga hanteringen.
Vem kan i fortsättningen ta deras kritik om bristen på insyn och delaktighet på allvar, när de själva avvisar förslag för att stärka oppositionens inflytande?
En sådan oppositionspolitik är varken seriös eller trovärdig.
Efter valet i höstas var jag allvarligt bekymrad för Socialdemokraterna i landstinget.
De ledande verkade inte ta tillbakagången i landstingsvalet på allvar.
Men nu känns det som att Socialdemokraterna börjat göra sin hemläxa. Det har inletts en välbehövlig förnyelse av organisation, politik och ledarskap.
Nu verkar de största problemen istället finnas hos oppositionspartierna i landstinget.
De senaste dagarnas tidningsrubriker tyder på att oppositionen befinner sig i upplösningstillstånd.
Splittringen är total. Beskyllningarna haglar mellan partiföreträdarna.
Vi kan knappast tala om ett fungerande allianssamarbete i Norrbotten.