De borgerliga partierna lyckades hålla ihop och visa en enad fasad i regeringsställning under åtta år. Men nu, efter valnederlaget i höstas, spricker fasaden.
Samtliga allianspartier tappade mark och noterade i vissa fall direkt svaga resultat.
I opinionsmätningarna efter valet har det fortsatt att gå tungt för borgaralliansen.
I Dagens Ekos och Novus senaste väljarindex (som är en sammanvägning av flera opinionsundersökningar) har de fyra allianspartierna tillsammans bara 38,5 procent, det vill säga en nivå långt från ett majoritetsförhållande.
Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet har i samtliga fall siffror som ligger under partiernas redan svaga valresultat.
För KD, som ligger under fyraprocentsspärren, är situationen extra bekymmersam.
Slutsatsen är klar. Allianssamarbetet verkar inte vara ett vinnande koncept för borgerligheten – i alla fall inte just nu.
Följaktligen växer behovet av profilering hos de enskilda partierna.
Det handlar om att försvara den egna existensen som politiska partier och inte bara framstå som passiva stödhjul i ett allt mer impopulärt samarbete.
Det blev tydligt när FP-ledaren Jan Björklund och KD:s partisekreterare Acko Ankarberg Johansson rök ihop om familjepolitiken i SVT:s Aktuellt 2 februari.
Under regeringsåren har Folkpartiet suttit still i båten och accepterat Kristdemokraternas vårdnadsbidrag. Allt för den borgerliga husfridens skull.
Men nu verkar måttet vara rågat för Björklund och hans parti.
”Vårdnadsbidraget har blivit en fälla för lågutbildade invandrarkvinnor, som är överrepresenterade bland dem som får bidraget. Och det är i synnerhet den gruppen som skulle behöva komma in på arbetsmarknaden”, dundrade Björklund.
Acko Ankarberg Johansson svarade med samma mynt och ansåg att det är ”olyckligt” och ”dåligt” att FP nu överger den tidigare allianslinjen.
Det är dock varken konstigt eller anmärkningsvärt att Folkpartiet återgår till sin tidigare linje i familjepolitiken.
Historiskt har Folkpartiet och Socialdemokraterna stått för ungefär samma typ av jämställdhetsinriktade familjepolitik.
En rad fina reformer har vuxit fram i samarbete mellan socialdemokrater och liberaler – exempelvis utbyggnaden av föräldraförsäkringen och den kommunala barnomsorgen.
Folkpartiets förslag om en tredje pappamånad i föräldraförsäkringen ligger också helt i linje med regeringspartiernas uppfattning.
”Sverige behöver mer feminism”, utropade Jan Björklund i sitt Almedalstal 2014.
Det känns som att han och hans parti kommer att få svårt att förena den uppfattningen med mer konservativa strömningar inom borgerligheten.
Den rödgröna – uttalat feministiska – regeringen borde vara en mer naturlig samarbetspartner för ett parti som vill stärka jämställdheten.
Borgerliga samarbetsingenjörer har knappast någon lätt tid framför sig.
Sprickorna i det gamla alliansbygget kan snart ha utvecklats till stora rämnor.